Målinriktad krigare - Del 4

I-landsproblem

 

Jag ska försöka ta mig igenom resten av det här så kortfattat som möjligt för det som följde var 4 dagar av leda och skrikande gubbar. Det blir rätt så... repetitivt. Men också meditativt.

Första natten fick jag inte sova med de andra nyinkomna lumparna för befälen ville inte att jag skulle smitta dom med mina åsikter (dom sa faktiskt så!). Vilket var lite skrämmande först men var ganska nice efter en stund då de mest gjorde det jag brukade göra hemma iallafall: chilla och glo på film.

Trots att jag kände mig ganska stolt över att jag vågade stå för min sak så skäms jag för två saker: att när de kollade på Tarantino's Jackie Brown och sa "det här är världens bästa film!" så sa jag "ja, det är den".

Och att jag ljög och sa att jag var vegan.

Under mönstringen så var det många som slapp lumpen då de ljög om sexuell läggning och att de pissade i sängen och sånt. Sen gick det rykten om att även veganer inte var välkomna, speciellt såna från Umeå för de hade ju ett rykte om sig – att de skulle vara bra på militära aktioner – och det ville man väl inte ha i det militära. MEN det var inte därför jag sa det! Nä, det var mer som en mental disciplin för mig att klamra mig fast vid – att ändra alla mina vanor tills de skickat hem mig och att inte ge efter för något jag bestämt mig för att göra. Och okej: för att vara lite extra besvärlig.

 

Efter den första natten insåg de att jag kunde ju inte knalla runt där dagtid så istället skickade de iväg mig till något militärsjukhus där jag fick tillbringa resten av tiden med magsjuka minröjare (så ska mitt nästa punkband heta) som varje morgon fick bajsa på en spatel och varje kväll grät över att de blivit ditlurade. ”De sa att jag skulle få ta lastbilskörkort men nu har jag bara en månad kvar och skiter på glasspinnar!”. Det var en rätt så skön tid. Eftersom jag var frisk skickade de andra iväg mig ut i Boden city för att hyra film och TV-spel. (Mycket shoot 'em up-spel av någon bisarr anledning…) Och inte ens då passade jag på att köpa en biff att tugga på för som sagt: det handlade om disciplin!

 

Det enda som inte var skönt var avbrotten: att dagligen bli kallad för att möta en ny skrikande gubbe – den ena med högra rang än den andra. Jag skulle blivit imponerad om de hade haft makt att skicka hem mig men det kunde bara en psykolog göra. ”Om du nu inte har befogenhet att skicka hem mig så kan du lika gärna sluta skrika” var mitt mantra de dagarna. Det och ”nej, jag dricker inte mjölk”.

 

Efter fyra dagar fick jag tillslut träffa en psykolog som pratade med mig om min passion för film och att jag inte tänkt göra något annat. Han frågade om jag inte kunde tänka mig att göra informationsfilm för de militära som ett alternativ och jag sa något om Leni Riefenstahl gjorde ju snygga filmer. Sen, manligt och bestämt, så bröt jag ihop inför honom och grät och snörvlade fram ”jag är för fan inte vegan!”

 

En timme senare satt jag på en buss hem.

 

 

Kriget var över.

 

 

 

 

 

Tills nästa gång jag satte min fot i Boden.

 

 

 

 

Målinriktad krigare - Del 1
Målinriktad krigare - Del 2
Målinriktad krigare - Del 3

Rösta på mig

 

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , ,

Kommentera inlägget här:

 
Follow on Bloglovin