..Typ. För nu ska den komma i en nerbantad version som kallas för "rörlig bild-veckan" eller "Move".

Kul att den är "tillbaka"! ÄLSKAR DET!

 

MEN...

 

...jag tycker det är störtlöjligt att kalla den "rörlig bild-veckan". Är det ett skämt? Tror dom att folk tröttnat på FILM och försöker mörka den delen av arrangemanget? Eller är det någon som gått loss på en synonym-ordbok eller? På riktigt; ett sjukt töntigt namn (och jag kommer heller inte kalla den för "Move" eftersom jag är för cool för Engelska namn) som INGEN förutom dom som trycker upp affischen kommer använda sig av. Och kanske dom som arrangerar den som hela tiden måste säga "det är inte riktigt Umeå Filmfestival".

För vi kommer inte få se det som alla saknat iochmed den riktiga festivalens bortgång: festivalfilmer, Camera Obscura, festivalhäng och journalister som bryr sig nog mycket för att vända på alla stenar för de där sketna petitesserna som får finansiärer att dra sig tillbaka då det tydligen ger blodig avföring om man skriver något positivt om kultur arr i Umeå. The good old times.

Nä, istället blir det senior bio, Västerbottens Amatör* Film Festival (VAFF som tuffar in på sitt 16:e år mother fuckers!), en så kallad "cirkel jerk" (branchgubbar som snackar om sig själva och kallar det mingel) och några Europeiska långfilmer de fått grupprabatt på. Allt det där är king MEN även om det inte är som den gamla hederliga filmfestivalen vi vill minnas. Men jag tycker ÄNDÅ att det är töntigt att kalla den "rörlig bild-vecka" för hur man än vrider och vänder på skiten så är det en FILMfestival. Kalla den "Umeå Filmfestival Light" eller "Umeå Filmfestival prolog" eller vad fan som helst. Allt är bättre än ”rörlig bild” vilket låter som ett skolämne man av byråkratiska skäl inte fick kalla ”filmkurs”, okej? Jag ser inte att ni döpt om Västerbottens Amatörfilm Festival till Västerbottens Amatör Rörlig Bild Festival...

 

Kortfattat: det är som att döpa om Stockholm Maraton till "Huvudstadens springa långt-lopp" bara för att man behöver ändra lite på sträckan pga att staden byggs om.

 

 

*Ja, jag är medveten om att VAFF inte använder ordet "Amatör" längre och ersatt ordet med "Allmänna" istället men det är fortfarande en sjukt pissdålig namnändring i sann Umeå tradition som jag vägrar att gå med på. Kanske kalla "Rörlig bild-veckan" för "Västerbottens Allmänna Film Festival" istället? Bara ett förslag från VAFF's grundare; Janne Fantastic...

...hette VAFF's medlemstidning en gång i tiden. Bra namn som håller än idag.

 

Från Aftonbladet.se:

 

 

---

Lookalikes?



Hoppas att Kungens fd bff Anders Lettström inte slutar på samma sätt som Phil Hartman bara...



Eller..?



Nä, det blir nog bara ett hästhuvud i sängen.

Nä, jag förstår det inte heller men det händer då och då att jag övertalas av någon idiot att jag ska stå framför kameran istället för bakom. Och varje gång jag gör det så känns det som om jag infiltrerat fiendeland och bara inväntar på att de andra ska upptäcka vilken bluff jag är och hugga ner mig med dolkar som doppats i gift (det är så skådespelare begår mord, va?). Vilket är rätt så konstigt eftersom jag gillar ju skådespelare. Utan såna som dom så skulle vi ju behöva ställa oss... framför kameran... ehm... själva.

Okej, det ÄR helt jävla ologiskt att filmare ber mig agera! Det är för att SLIPPA såna som mig som vi använder oss av dessa fantastiska RIKTIGA skådespelare!

Reportage med bilder från repetitionerna.

Men i slutet av 2010 nån gång så var jag med på en kortfilmsinspelning i Luleå och när jag fick se pressutskicket så kändes det helt Twilight Zone: "I rollerna: Lennart Jähkel, Anki Larsson, Göran Forsmark och Janne Widmark". Nej, nej, nej... Jag är van att läsa "and Robert De Niro" eller "and någon-annan-som-varit-stor-men-numera-slummar-i-nån-större-biroll". Och med de tre namnen före mitt känns det som om Brasse skulle hoppa in och skrika "En ska bort!"... Nä, jag passade inte in i den samling namn som alla tveklöst hör till våran svenska skådespelar-elit. I mitt försvar: Jag lydde bara order!

Manuset var skönt och roligt och självklart fick jag rollen som skulle ge filmen lite allvar. Vad i..? Jag ska alltså stå mitt emot Lennart jäkla Jähkel och JAG ska dra de dramatiska replikerna? Vi får hoppas att jag levererade replikerna någorlunda bra ELLER så jäkla dåligt att man tror det är medveten humor. Eller så var castingen av mig medveten humor men jag har inte fattat skämtet än...

Aftonbladet.se... Kanske skulle du få mer sex om du inte tjatade om oralsex två gånger per dag fast din partner inte verkar gilla det? Eller gick till Eva Rusz direkt när du behöver råd eftersom Malena Ivarssons råd tydligen inte funkade dom första två gångerna? Eller... duschade lite oftare?

 

Vad vet jag - det är ni som har 40.000 miljarder "experter" på allt förutom journalistik.

 

 

 

 

Rösta på mig

Det är ingenting kul med dagen Dagens God Afton, det är mest att jag blir så irriterad över att Aftonbladet.se tror att deras läsare är så korkade att de måste upprepa samma nyhet två gånger på deras första sida för att de ska förstå. Men visst; den nya bilden av Arnold gör ju att han ser lite mer ledsen ut än sist.

 

Det är ingenting kul med dagen Dagens God Afton, det är mest att jag blir så irriterad över att Aftonbladet.se tror att deras läsare är så korkade att de måste upprepa samma nyhet två gånger på deras första sida för att de ska förstå. Men visst; den nya bilden av Arnold gör ju att han ser lite mer ledsen ut än sist.

 

 

 

 

 

För några år sen jobbade jag på ett manus för en spelfilm med Bounce - som sket sig som så många filmprojekt gör/bör. Som vanligt när jag skrev så skissade jag på lite bilder vid sidan för inspiration.

"En majoritet av befolkningen vill att han lämnar över tronen till Victoria" säger Aftonbladet idag och jag kan förstå det med tanke på att vi svenskar älskar att använda "men stick härifrån!" som krisåtgärd i varje situation. Men jag förstår inte varför de vill att han ska avgå? Han har ju inte misskött sitt jobb som Kung med tanke på att det jobbet stort sett går ut på att... Okej, jag vet inte vad det går ut på. Men att sätta på allt som rör sig är väl inget unikt för Kungar? Tvärtom: äntligen visar karln upp lite blåblodade traditioner och en modern bild av en Kung "för Sverige i tiden" (minus "för Sverige" men ändå ett steg i rätt riktning).


DÄREMOT tycker jag att Silva ska avgå.

När Madeleines stekar-kille strulat runt sa Kungen att det var okej att dumpa honom så detsamma borde gälla Silvia. Du FÅR dumpa Kungen! Visst; du kan knappt Svenska och har ingen arbetserfarenhet så det kommer nog bli lite svårt härute i verkligheten. Men bara för att ditt leverbröd är att hänga med party-Kungen så är du väl ingen hora som gör det för pengarna? Jag vill höra dig säga: "Det sa bara knak." Klippa band är du ju bra på!

Men det viktigaste av allt som rör kungafamiljen just nu är väl ändå att prinsen ska spela på Way out West i år?

 

”Tror du vi har tid med såna som dig?!” skrek ena befälet till mig med ansiktet så nära mitt att jag hade kunnat pussa honom på näsan (vilket jag idag ångrar att jag inte gjorde). Jag förklarade mig och sa att jag inte heller ville vara där men att jag hade fått information om att om jag ville slippa min värnplikt så kunde man bara fixa det om jag var på plats. ”Ni får gärna skicka hem mig.”

 

Efter ett tag lugnade ena befälet ner sig (good cop, bad cop?) och han förklarade att ingen av dom hade befogenhet att skicka hem mig igen medan den andra fortfarande avbröt diskussionen då och då med ett; ”Nu gör du som vi säger!”. Befälet som lugnat ner sig förklarade vidare att enbart en psykolog kan avgöra om jag hör hemma i det militära eller inte så jag bad att få träffa en sån. Lät kul med psykolog – ”jag är ju ett Woody Allen-fan”, sa jag och log. Arga befälet visade då plötsligt upp en cineastisk sida och frågade ”VADÅ?! ÄR DU PEDOFIL!?” med en hög röst.

 

”Man är väl inte pedofil om man gillar äldre män?”… önskar jag att jag hade sagt men jag kom inte på det svaret förrän nu. Fan.

 

Men tydligen fanns det ingen psykolog på plats och han skulle vara borta i fyra dagar. ”Jaha, vad ska jag göra tills dess då? Frågade jag i hopp om att de skulle svara ”du kan väl ta dig en sväng om i Boden och se alla attraktioner staden har att erbjuda?” men…

 

Befälet med nu rött ansikte stod upp och skrek att jag nu skulle ta på mig uniformen och komma med de andra värnpliktiga för vi skulle lära oss… marschera eller nåt? Stå i led? Jag vet inte. Fick aldrig veta eftersom jag frågade om övningen skulle ha nåt med vapen att göra och de sa nåt om ”du får bara hålla i ett oladdat gevär” men jag kände att det inte riktigt var min grej. ”Du vet… vapenvägrare och så.” Vilket jag var - men med tanke på att jag hade tagit jägarexamen (och gjort ett, för någon i min ålder, osunt antal splatterfilmer) så skulle man nog kunna peta hål på mina argument om man ville… Så jag bytte ämne:

 

”När får man äta nåt på det här stället?”

 

 

Målinriktad krigare - Del 1

 

 

 

 

 

Bara en vag idé till en film jag är sugen på att göra just nu... och när jag sitter och filar på vaga idéer brukar jag göra lite skisser och sånt bara för att samla ihop lite inspiration för mig själv. Så den här gjorde jag idag:

Previously on Janne Fantastic:

Fast jag var vapenvägrare så drog jag till Boden bara för att slippa bli arresterad medan jag höll på med något annat. Jag avskyr när jag är mitt i nåt, typ lagar mat, och så ringer det på dörrklockan.

 

 

Det var en finnig kille som skötte själva inskrivandet av alla nytillkomna lumpare och jag förklarade för honom att jag var helt ointresserad av att skriva på någon lista eftersom jag var på plats för att totalvägra. Han blev lite ynkligt besvärad för hela hans liv verkade ha lett fram till den här dagen då han skulle få göra den ultimata närvarolistan. Jag försökte trösta honom med att han kunde få skriva in mitt namn själv om han ville men det vågade han inte.

 

Killen sken dock upp som en sol då ett befäl kom förbi och han fick förklara situationen för honom. Jag förstod allt killen sagt men befälet verkade inte hänga med riktigt för han och jag fick spendera följande timme i ett rum tillsammans där han skrek: ”Men varför kom du hit för om du inte tänkt göra nåt!?” och jag förklarade för honom om och om igen att så var visst lagen.

 

Hursomhelst hade han inte befogenheter att göra något med mig och till slut fick jag gå till de andra nyinskrivna lumparna som nu fått varsin säng i en sovsal och jag fick min med en prydlig hög med trendigt gröna militärkläder på. De andra var redan ombytta och sen skreks det från korridorerna hur alla skulle ställa sig på ett led därute. Så vi gick ut och en kille som tydligen älskade Full Metal Jacket spatserade fram och tillbaka medan han skrek nåt jag faktiskt inte kunde höra tills han stannade framför mig och skrek nåt jag kunde höra: ”VARFÖR HAR DU INTE TAGIT PÅ DIG DIN UNIFORM!?”

 

Så jag förklarade situationen igen men kom bara halvvägs innan han röt nånting igen och jag fick följa med två andra befäl till deras sovsal där de skrek åt mig medan jag försökte förklara för dom att om de skrek mindre skulle de höra vad jag sa.

 

 

Fan, förlåt… det här blev längre än jag trodde. Trodde jag skulle kunna hålla ner det här till en lagom blogglängd med tanke på att allt som egentligen hände var att folk skrek på mig... Det får nog bli en till RAFFLANDE fortsättning senare.

Målinriktad krigare - Del 1

Målinriktad krigare - Del 3

Målinriktad krigare - Del 4

 

 

---

 

På Lunki and Sika's blogg skrev jag en lista på 100 "udda" filmer. Filmerna är egentligen inte tok-udda som listans (alltförlånga) rubrik antyder utan syftar mer till att det är filmer som jag tyckte att allt för få av mina vänner har sett.

Alla filmerna är inte för alla er blogg-läsare men kanske hälften av filmerna är det. Ja' lovar.


#100: The Virgin Spring (1960)
#99: House (1977)
#98: Dementia (1955)
#97: Guest House Paradiso
#96: Hugo Pool (1997)
#95: The Young Poisoner’s Handbook (1995)
#94: Youth of the Beast (1963)
#93: The Nightcomers (1971)
#92: Return of the Street Fighter (1974)
#91: Blind Woman’s Curse (1970)


#90: Maniac Cop (1988)
#89: The Jezebels (1975)
#88: Prison (1988)
#87: Payday (1973)
#86: The Lonely Guy (1984)
#85: Death Hunt (1981)
#84: Crank: High Voltage (2009)
#83: The Swimmer (1968)
#82: The Most Dangerous Game (1932)
#81: Hell Comes to Frogtown (1988)


#80: Irma Vep (1996)
#79: Matango (1963)
#78: Culloden (1964)
#77: Small Faces (1996)
#76: Cast a Deadly Spell (1991)
#75: Rock ‘n’ Roll High School (1979)
#74: Hoffman (1971)
#73: The Secret Lives of Dentists (2002)
#72: Freebie and the Bean (1974)
#71: The Monster Squad (1987)


#70: Léolo (1992)
#69: Riki-Oh: The Story of Ricky (1991)
#68: Poultrygeist: Night of the Chicken Dead (2006)
#67: Wes Craven’s New Nightmare (1994)
#66: OSS 117: Cairo, Nest of Spies (2006)
#65: Crimes of Passion (1984)
#64: To the Devil a Daughter (1976)
#63: Prime Cut (1972)
#62: Revenge of the Barbarians (1984)
#61: Zathura: A Space Adventure (2005)


#60: The Atomic Cafe (1982)
#59: The Baby Carriage (1963)
#58: Madhouse (1974)
#57: Up in Smoke (1978)
#56: Harley Davidson and the Marlboro Man (1991)
#55: May (2002)
#54: The Curse of the Cat People (1944)
#53: In the Mouth of Madness (1994)
#52: Candy (1968)
#51: The Dunwich Horror (1970)


#50: Wake Up, Ron Burgundy: The Lost Movie (2004)
#49: Stuart Little (1999)
#48: The Set-Up (1949)
#47: The Comedy of Terrors (1963)
#46: Emperor of the North Pole (1973)
#45: The Adventures of Buckaroo Banzai Across the 8th
#44: Night of the Comet (1984)
#43: Gas! -Or- It Became Necessary to Destroy the World in Order to Save It (1970)
#42: The Assassination Bureau (1969)
#41: Fat City (1972)


#40: Tracking Down Maggie: The Unofficial Biography of Margaret Thatcher (1994)
#39: Sisters (1973)
#38: The Bothersome Man (2006)
#37: High-Kick Girl! (2009)
#36: Cecil B. DeMented (2000)
#35: Baxter (1989)
#34: The Baby of Mâcon (1993)
#33: Deadlier Than the Male (1967)
#32: Highway to Hell (1991)
#31: Barbarella (1968)


#30: The Stunt Man (1980)
#29: Night of the Creeps (1986)
#28: Miracle Mile (1988)
#27: Society (1989)
#26: The Innocents (1961)
#25: Seed of Chucky (2004)
#24: Coonskin (1975)
#23: Don’t Bother To Knock (1952)
#22: Dellamorte Dellamore aka Cemetery Man (1994)
#21: Twisted Nerve (1968)


#20: Electra Glide In Blue (1973)
#19: Death Race 2000 (1975)
#18: A Man’s Job (2007)
#17: The Loveless (1982)
#16: Tokyo Fist (1995)
#15: Cruising (1980)
#14: Supervixens (1975)
#13: Spider Baby aka The Maddest Story Ever Told (1968)
#12: I Think We Are Alone Now (2008)
#11: Turks fruit aka Turkish Delight (1973)


#10: In the Company of Men (1997)
#9: Chopper (2000)
#8: The American Astronaut (2001)
#7: Ugly, Dirty and Bad (1976)
#6: The World’s Greatest Sinner (1962)
#5: Female Convict Scorpion Jailhouse 41 [1972]
#4: Come and See (1985)
#3: The Devils (1971)
#2: Bride of Frankenstein (1935)
#1: And the Number One Rare Movie is…


Så... hur många av dom har du sett? Eller ännu trevligare att få veta: hur många vill du se?

Rösta på mig

Efter lång tids sökande hittade jag ÄNTLIGEN en klickbar rubrik på Aftonbladet.se där de lagt de där nyheterna Sveriges största nyhetstidning utlovar sig ha!

Som jag har letat!

Och när jag klickade på rubriken betitlad "nyheter" fick jag så klart:

---

Ja, när jag skickades till mönstringen…

...vilket år det nu var…

 

Sent 90-tal?

 

...så gick jag fram till alla teststationer och sa: ”Hej, jag heter Janne. Jag är vapenvägrare. Vad ska vi göra här då?” och hoppades naivt på att det skulle räcka för att de skulle förstå att jag inte var rätt grabb för dom. Däremot gjorde jag alla testerna så bra jag bara kunde. Inte för att jag är tävlingsmänniska – jag kan lätt lägga mig i ett lopp bara för att A.) skratta åt någons rygg eller B.) slippa springa färdigt.  Men jag tyckte det var så sjukt töntigt med alla grabbar som var där som låtsades vara homosexuella eller ha mentala problem (som man tydligen trodde var samma sak i det militära?) för att slippa.

 

Dom slapp.

 

Men det gjorde inte jag. Eftersom jag hade gjort för bra på alla prov (förutom konditionsprovet på cykel som jag inte tog pga. att jag fått en spik genom foten några dagar innan då vi filmade Snöfall på en skrottipp. Hade nog ändå inte överlevt det...) så var vapenvägraren tydligen oumbärlig. De tyckte jag var barnslig och gav mig ”ett år att växa upp på”. (Som jag nämnde i ett TIDIGARE INLÄGG.)

 

Ett år senare fick jag uppskov eftersom jag då jobbade med att arrangera amatörfilmfestivaler runt om i Västerbotten (fan, det måste jag kanske också återberätta? Nån gång…  Det är inte så intressant.) och hade några sköna kids ”anställda” under mig (de hade nån sorts praktik) men skulle jag rycka in då skulle de sköna kidsen bli arbetslösa. Ja, så formulerade min dåvarande chef det i alla fall som antigen gillade det jag gjorde på jobbet och ville ha mig kvar eller sympatiserade med mitt vapenvägrande. Så ett års uppskov blev det och I20, där jag skulle gjort min pang pang-plikt blev nerlagt under den tiden.

 

Men året därefter fick jag ett ultimatum: åka till Boden och lära mig hur jag skulle beskydda ett land som i krig ändå skulle förlora mot Luxemburg eller fängelse. Jag ringde och frågade hur man lättast tar sig till fängelset. Jag menar: jag ville ju inte att de skulle komma och överraska mig på jobbet så det var väl lika bra att jag åkte dit själv. Men de sa att om jag inte dök upp i Boden så skulle de komma hem och hämta mig utan förvarning. Det lät jobbigt.

 

Så jag for till Boden, gick fram till första grönklädda snubbe och sa: ”Hej, jag heter Janne. Jag är vapenvägrare. Vad ska vi göra idag?”

 

 

RAFFLANDE fortsättning följer!

Målinriktad krigare - Del 3

Målinriktad krigare - Del 4

 

---

Rösta på mig

Det visar sig att vår kung gillar partaj och dras nu i smutsen till ljudet av ett ramaskri. Jag förstår inte... Vi ska väl behandla folk som gör det som... hjältar?

Umeå är inte Björkarnas stad - det är som att kalla Beethoven för "killen som gjort ringsignalen på min mobil". Några träd gör inte staden. Staden gör staden.

Och idag och hela natten framåt så är det gratis kultur hela natta då det är Umeå Kulturnatta. Jag brukar inte planera så mycket kring vad jag ska se då man ändå fastnar på vägen då det händer så mycket överallt. Och då menar jag inte bara i evenemangsväg - Umeåbor är rätt så roliga att titta på i sig.

Men jag ska försöka pricka in två grejer ikväll:


Jennie Abrahamson
"Sångartist med rötterna i Sävar och tidigare sångerska i Heed och Ykon AK."

King. Första anledningen sedan sommaren 2006 då jag blev desperat kissnöding som jag haft en bra anledning att besöka en kyrka.

Efter det sicksackar jag nog kring stan tills:

NARS
"Efter att ha hyllats i P3 rock & gjort flera lyckade spelningar så spelar de karismatiska NARS på Kulturnatta. Det blir punkrock med melodiösa slingor som för tankarna till Ramones, Blondie & Motörhead."


När Det Kommer Aldrig Att Gå Över skulle visas gratis på Folkets Bio så sa jag att alla som inte kom och såg var våldtäktsmän/våldtäktskvinnor. Jag behöver inte hota med det idag för jag vet att om jag inte ser dig på NARS spelning så står du och sjunger med i låtarna på Roger Pontares konsert då han spelar samtidigt i centrala Umeå. Även om jag vet att du inte befinner dig i Umeå för tillfället eller inte ens varit här nån gång så vet jag. Du är ett Pontare-fan.

(Och Nars behöver en musikvideo som jag kan länka till. De youtube-klipp ni lagt upp är too much punk för att man ska kunna höra hur bra ni egentligen är.)



Efter det... dit näsan pekar.

Och innan ni anklagar mig för att vara en partisk lokalpatriot så ska ni veta att jag VÄGRAR använda Norrmejeriets Cremé Freiche. Fyllig tills man tar i den - då förvandlas konsistensen till drickyoghurt. Så det så. Spelar ingen roll ifall Tove Styrke (mer känd som "Ume-Tovan", mindre känd som "Idol Tove") är med i reklamen.

Gick och såg favoriten Banksys omtalade dokumentär Exit Through the Gift Shop idag i hopp om att få lite inspiration men fann ingen.














Ingen alls.




Bra film dock.

Jag vet att man gärna klagar på remakes men jag har inget emot dem när det finns en bra anledning och en orginell fräsh idé. Exakt samma krav som jag har på en orginalfilm med andra ord. Och ingen klagar ju på när Hamlet sätts upp 40.000 miljarder gånger på en teaterscen, eller hur?

Iallafall... Idag dök jag på en remake på en musikvideo av ett av mina få favoritband LaPuma:



Att göra en "remake" här är helt klart motiverat här tack vare en rätt så genialt "remake" av låten Hotter! (nyproducerad av Thomas Rusiak) så redan där finns det något fräscht med i leken. Och videon med rumpskakande Blackout dance crew är rätt skön...

MEN

Jag måste säga att videon till orginalversionen av videon är bättre. Och orginellare.


Den är inte bättre gjord eller snyggare än den nya polerade videon men det är också det som gör den så king. Men jag välkomnar allt nytt LaPuma kommer med - även om jag hört det förut.


Nä, ikväll ska jag på Folkets Bio och imorgon ska jag se punkband spela live i Umeå. Inget har hänt i mitt liv sedan 1996 - and I like it.

När andra gör portätt av Elvis eller sin favoritdiktator håller jag mig till storheter som Ewen Bremner.

Och när jag gör porträtt så är jag mer intresserad av att föra ihop två färger som inte tycker om varandra än att faktiskt återge vem jag gör porträttet av.

...skulle det varit en teckning jag gjorde av en alla dessa lärare min klass betade av under mellanstadiet. Jag gjorde den lite för mig själv men när en klasskompis såg den så sattes den genast upp på väggen. När läraren (som av någon korkad anledning lämnat oss ensamma en stund) kom tillbaka till klassrummet så gick hon fram till katedern, tittade upp och såg bilden uppsatt längst bak i klassrummet. Hon vände och gick ut igen utan att säga ett ord. Och utan att någonsin komma tillbaka.

Jag lovar, det var ingen JÄTTE hemsk bild... Bara hennes ansikte. Med fula tänder. Och horn i pannan. Den var inte särskilt lik henne förutom att frisyren, en spikrakt klippt page, stämde överens. För tydlighetens skull hade jag skrivit hennes namn på bilden.

Ja, jag kan tycka synd om henne nu men ärligt talat bara för att jag inte minns varför ingen gillade henne. För hon var helt enkelt inte omtyckt. Om man säger så här: tillochmed min väna mamma tyckte hon var en bitch och när det blev rektorssnack om saken efteråt tog hon inte bara mitt parti - hon satte upp bilden på kylskåpet hemma och där har den hängt ända sen dess...

...fram till för en månad sen då hon skaffa nytt kylskåp. Och nu kan vi inte hitta bild-fan.

Rösta på mig

Rösta på mig

Johar Bendjelloul på SVTs Gomorron Sverige är så äckligt bra att jag måste skriva det här "tant skickar dagens ros i lokaltidningen"-inlägget. Jag vet inte vad det är som gör honom så bra - att säga "han lyssnar verkligen på dem han intervjuar och han låter dom prata till punkt" är att ta i för det gör faktiskt alla Gomorron Sveriges programledare. Tillochmed en morgontrött Micke Leijnegard.

Hursomhelst såg jag just honom intervjua Carolina Gynning och jag satt som klistrad medan Malou von Sivers skulle kunna föda reinkarnationen av Jesus i direktsändning och intervjua Fadern efteråt utan att jag skulle bry mig.

Hoppas Johar får göra mer grejer nu, gärna damma av Musikbyrån eller nåt. Bara han inte går SVT-döden till mötes: att tvingas vara klämkäck lekledare i nåt underhållningsprogram med för bred målgrupp.


Måste ju motivera att detta inlägg hamnar under "I-landsproblem": Lika mycket som jag gillar Johar på Gomorron Sverige så vill jag bli av med TV-kocken Paul Svensson. Egentligen vill jag bli av med alla TV-kockar men han är värst. Är det bara jag som tycker att han pratar som någon som fått hjärnskakning och man har tvingat honom att prata så han inte ska somna och hamna i koma?

Ja, jag erkänner att jag kan ha fel ibland.

Tidigare idag postade jag det här:

En facepalm i ära till de idioter som kallar detta nyheter. MEN jag har fel eftersom Aftonbladet har rätt om vad som är nyheter och jag är bara nån skäggig jävel på internet som älskar I-landsproblem. För idag kontrade Aftonbladet med:

En miljon människor kan inte ha fel. De vet var de vill få sina nyheter och Aftonbladet lovar att "fortsätta att göra den bästa och snabbaste nyhetsjou--"

Förlåt, jag spydde just lite i munnen. Jag brukar göra det när jag känner mig besegrad.

Lite logiskt var det i början på "filmkarriären" för då trodde man inte att riktiga skådisar ville vara med så man tvingade med sina kompisar och klämde in sig själv där det fanns en lucka... och eftersom man inte kunde betala någon så fick man ta en stor roll själv för jag måste ju vara med varje inspelningsdag iallafall.

Då blev det såna här filmer och prestationer:

...som bara finns i två ex. En har jag och den andra har Harrison Ford-wannabien på tröjan själv, Robert Lundmark som inte bara hade regi-kepsen på när han gjorde No Law 4000 - han hade cowboyhatten på i filmen också.

Den här gjorde jag stort sett på samma sätt som jag gjorde omslaget till Crystal Caravans Against the Rising Tide-omslag (som ni kan läsa om HÄR) så behöver jag inte gå in på detaljer utan helt enkalt visa er några av de lager jag tecknade (för hand på papper med allt från krita till bläck:


Den sista bilden ovanför så tecknade jag allt som jag ville ska ha lite skönare ljus. Eftersom jag tecknade varje ny bild på ljusbord på vitt papper så är det bara logiskt att jag tecknade det vita svart istället och sen ratade om det till vitt i Photoshop.

Märk väl att jag inte tagit bort några smulor från kritorna (vilket gjorde skannern sjukt skitig) då jag gillar när teckningar "smular" sig. Tar bort känslan av att en dator varit involverad på ett enkelt sätt (förutom det där med en skitig skanner då).

Men det blev inte lika coolt när bilden väl kom i tryck på t-shirten för då såg det ut som om man smulat chips över hela sig...

Texten "Space Mahoney" (Roberts karaktär i filmen) gjorde jag på samma sätt:

Jag gjorde t-shirten helt spontant och hade bara tänkt göra den i ett ex men sen visade det sig att jag skulle träffa "Robar" vilket inte händer så ofta längre när han... har skaffat liv. S-v-i-k-a-r-e.

---

Egentligen gårdagens God Afton men vafan... Jag hade bättre saker för mig igår.



HELT SERIÖST!?! Levde stackarna på sill och champagne? Awww...

Fast sist jag kollade upp definitionen av "ett hårt liv" så nämndes faktiskt nästan allt annat än att jobba som sportkommentator. Ja, nästan allt. Som att jobba på Aftonbladet och tvingas kalla sig reporter. Det stod där.

Det här var "nyheten" som prydde gårdagens framsida! När jag som 16-åring började plugga media så var bland det första jag fick lära mig att "på framsidan har man den största nyheten". Hände verkligen INGENTING viktigare igår? Ingenting? Ingen diktator nånstans som... inget?

Jag som trodde JAG tog upp för mycket I-landsproblem... Tur att ingen i världen svälter, eller hur?


Men kul att se Tommy Engstrand igen. Ser ut att må bra... trots allt.

Lite mer tester jag gjort på samma film/serie jag snackade om i Concept Art: Serietidning.

Tecknad för hand (papper och penna alltså) som concept art till filmen:


Tester till serien där jag egentligen bara skjutit lite från höften utan att tänka på någon större helhet (för så här spretigt tecknad får inte en serie vara). Jag gillar hur den första sidan oavsiktligt blev världens värsta iPod-reklam.

Nedbrytning av den tredje sidan - skiss, tuschad (i Photoshop) och den färdiga sidan:

Jag gillar egentligen inte ordet "serietidning" men att säga "grafisk novell" känns nog för främmande för de flesta. Enligt mig så är serietidning en tidning med serier som produceras i samma tempo (och därmed samma kvalité) som en såpopera på TV. Det betyder inte att det finns undantag där det blir bra, jag läser fortfarande en hel del serietidningar.

Tragiskt nog kan jag inte köpa bra serier i affärer då svenska distributörer har en rätt så sjuk målgrupp då det kommer till just serier. Man skulle kunna tro att det skulle vara en affärsidé att sälja dom till folk som läser såna men nej; målgruppen är farmor och farfar som köper nånting kul till sina barnbarn. Önskar att jag hittat på det där själv men tyvärr var det där något jag fick höra för dryga 10 år sedan då jag funderade på att ge ut en egen serietidning med en kompis. Men så vitt jag kan se i ICAs serietidningshylla så har inte ett skit hänt sen dess.

"Grafisk novell" är däremot seriernas svar på en långfilm - en längre historia med början, mitt och slut. Det betyder inte att det finns undantag där det blir skit. Precis som med långfilm. Och det är där mitt hjärta ligger.

Här är lite concept art på en serie jag nyligen skissat på. Jag kommer nog aldrig göra den - jag gjorde skisserna mest för att träna på mitt Photoshop-tecknande. Men det finns ett manus (skrivet som novellfilm) så jag använde det som inspirationskälla så jag slapp hitta på nya motiv hela tiden.

Jag värmde upp med att bara grovt testa lite stilar på samma motiv för att känna av vilken stil som passade tonen i storyn bäst - samt försöka hitta ett utseende på huvudkaraktären. Hon ska vara med i stort sett varenda bildruta så det kan ju vara en idé att hitta en look jag kan teckna i alla tänkbara vinklar...

Först så skissar jag fram något GROVT för att hitta en form jag gillar. Jag försöker verkligen undvika att pilla i detaljer för jag kommer inte använda ett streck av den första skissen - bara dess form och layout.

Sen gör jag ett nytt lager ovanpå den grova skissen och gör en NY skiss på den där jag finslipar detaljer men bara LITE. Försöker mest lista ut var näsa och sånt ska sitta, placera kläder m.m.

Efter det: nytt lager igen och så kalkerar jag en ny teckning igen. Nu med alla detaljer jag behöver.

Om ni tycker att det låter omständigt så ska ni veta att det är sjukt mycket jobbigare upptäcka att man inte gillar layouten på en detaljerad bild och börja om från början än att teckan om en grov skiss. Jag vinner i tid, alltså.

Ja, sen är det bara att färglägga och bla bla bla.

Rösta på mig

När jag gick i mellanstadiet i Nordmaling så var min klass "problemklassen" som fick nya lärare varje ny termin – ibland varje vecka. Såhär med facit i hand (vilket på den tiden var det enda sättet för mig att klara ett prov) så vill jag påstå att vi var en problemklass för att vi fick nya lärare hela tiden... Vem som helst vet väl att det tar minst en termin att bryta ner en lärare?

När vi hade "roliga timmen" så var det sällan någon som ville göra nåt roligt. Ibland var det någon som tagit med sig sin skelögda kanin och sa; "Det här är Snutte.  Han har cancer." Och så var det roliga över.

Så därför, helt inspirerade av Helt Apropå, så brukade jag och en kille som heter Jörgen Ottosson köra lite fejkade nyheter om aktuella saker som hänt i världen. Och med ”världen” menar jag skolgården. Det var mest jag och Jörgen som sa sjukt elaka saker till varandra vilket klassen garvade åt. Och det var alltid lika kul att se hur veckans nya lärare skulle reagera på skämt som:

 

"Hubba Bubba är gott men bara i tio sekunder - sen tappar den smaken.
Men Jörgen är så bög att hans Hubba Bubba alltid smakar kuk."

Vi var 10 år och tyckte det var kul att säga "bög", okej?

Vad ingen visste var att vi i förväg gått igenom alla skämten och sett till att vi godkänt vad den andra skulle säga. Jag minns inte vad för skämt jag inte ville att han skulle dra om mig (det var nog många för han var vass som fan) men det enda jag inte fick skämta om var hans fula röda keps med öronlappar som han alltid hade på sig - sommar som vinter. Det var hans Akilleshäl vilket tände hans korta stubin och det resulterade alltid med att det flög skolbänkar och saxar genom klassrummet så fort någon nämnde den. Men allt annat gick bra.

 

Faktum är att han hade större tolerans för skämt än alla andra.

De första gångerna sa vi även elaka grejer om klasskompisar fram tills att vi kom på att vi fick stryk varje rast när vi gjorde det. Eller Jörgen fick det för jag var en av de större killarna i klassen. Och med "stryk" så menar jag att de tog hans fula röda keps på rasten. Medan vi lätt kunda gå långt över gränsen med varandra så kunde ett harmlöst "Hur mycket hårgelé gör Tommy av med för att återskapa den där spikmattan på huvudet varje morgon?" inte sluta på något annat än "VA FAN MENAR'U ME DE?!" från kaktusskallen längst bak i klassen.

 

Och Tommy fick även jag stryk av - fast jag inte hade ful mössa.

 

 

 

 

 

 

 

Rösta på mig

Brännlandet är en långfilm jag har försökt få liv i sedan 1999 i olika former och tills jag går med på att göra om den till en Beck-film så kommer ni troligtvis aldrig få se mer än den pilotfilm vi gjorde.

Men jag har gjort en drös med concept art, allt från olika logos till concept art affischer till något som kan nästan liknas ett bildmanus. Här är några av de bilderna:

Hittade två stiltester till jag gjorde "back in the days" när jag funderade på att göra grafisk novell av Brännlandet.

Rösta på mig

Sjung med nu alla! Ja, barnen också!

Igår dagdrömde jag om att Aftonbladet skulle lyckas sätta upp en RIKTIG löpsedel idag:


"Samtidigt någon annanstans i världen: Aftonbladets redaktion sitter och väljer morgondagens löpsedel. Jordbävning i Spanien? Kanske Libien? Kanske något om hur nära det var att homosexuella skulle få dödstraff i Uganda? Eller... något Eric Saade sade?"



Satan vad fel man kan ha:

Efter jag tecknade skivomslaget till The Crystal Caravans geniala skiva Against the Rising Tide fick jag ofta frågan: "hur gjorde du den?" och svaret är: Ja, det är bara jag som ställt den frågan.

Men jag tänkte ändå visa här en nedbrytning av bilden och vi börjar med den första skissen som bandet gillade...

Funderade ett tag på att göra grafisk novell av Brännlandet och gjorde lite tester för att se i vilken stil jag ville använda. Det blev inget av det DÅ men det kittlar lite i tecknararmen ibland...

Rösta på mig

...en som håller sig på lagom långt avstånd. Någon som Donna Janne Fantastic.

Aftonbladets redaktion sitter och väljer morgondagens löpsedel. Jordbävning i Spanien? Kanske Libien? Kanske något om hur nära det var att homosexuella skulle få dödstraff i Uganda? Eller... något Eric Saade sade?

Varför har över 400 pers kollat in min blogg idag innan jag ens hade posta något?

Ska jag fortsätta att inte posta något?

Vilka är de 135 av mina Facebook-vänner som inte kollat? S-v-i-n.

Varför läser inte folk riktiga bloggar? Min blogg är som Kissies fast med den stora skillnaden att jag läst min. (Och att mina bröst är äkta.) (Men lika stora.)

Ja, när amerikansk media försöker locka publik genom att skrämma skiten ur folket så tar Aftonbladet.se en annan taktik. Visst, det är superdeppigt att kärnkraftverket i Fukushima pajat men det kanske kan komma nåt gott från olyckan?

Har hört rykten om att deras rapporter om jordbävningen i Spanien kommer varvas med sköna recept på milkshakes inför sommaren. Mmm... Jag tar en stor Sin hogar batido de leche, tack!

Jag har lyssnat på skivan nästan oavbrutet sedan jag först såg trailern till Fight For Your Right (Revisited) och väntat som en idiot på att den skulle dyka upp. Nu är det så att när saker man väntar på ska dyka upp så betyder det inte att någon kommer att meddela dig. Så därför dröjde det tills NU innan jag fick se den. Och den är.... king.

"Det här med att bli en het bloggare var ju svinenkelt"

...tänkte jag efter att ha läst min mail i morse:


"Hej JanneFantastic,
Vi har glädjen att meddela dig att din länk "Gamla Bildmanus: Strandvaskaren" har blivit het: http://www.pusha.se/gamla-bildmanus-strandvaskaren


/Vänliga hälsningar från oss på Pusha."



Fan vad mäktigt! Jag klickar på länken och förväntar mig att få se hur 40.000 miljarder andra bloggare har "pushat" på min länk och så var det!


Nästan.


Det var 7.




Så det här med att vara en het bloggare: svinenkelt.

Bara så ni vet: jag vägrar göra tatueringar. När jag sett en bild, hur snygg den än är, så tänker jag alltid bara: "Cool. Vad är nästa bild?". Inte fan vill jag se SAMMA bild varenda dag - speciellt på mig själv! (Vilket jag inte gör varje dag då det bara får mig att tänka: "Cool. Vad är nödutgången?")

Om jag får barn och lyckas hålla liv i dem länge nog för att de ska bli tonåringar som frågar om de får tatuera sig så kommer jag dock säga:
-"Självklart få du det, lilla Klamydia!"
(Ja, jag tänker döpa min dotter till Klamydia så jag slipper oroa mig för killar som mig när hon växer upp.) Däremot kommer hon tvingas göra en grej innan hon får sätta nålen i skinnet: Hon måste ha det motiv hon vill ha tatuerat på en lapp i sin plånbok i 365 dagar. Om hon inte är trött på motivet då så är det bara att köra; tatuera en enhörning i pannan om hon så vill. Men så fort hon tröttnar och byter ut motiv eller ändrar minsta detalj på den: 365 nya dagars väntetid.

Tidningen Västerbottens Folkblad har blivit polisanmäld för att ha publicerat ett foto av en affisch som föreställer en nidbild av Ulla-Maj Andersson, kommunalråd i Nordmaling. En bild de inte gjort själva (men säkert önskar att de hade). Det är ungefär som att om VF skulle publicera en bild från en mordplats så ska de anmälas för mord.

Här finns iallafall en tidning som Ulla-Maj och hennes anmälningskåta vänner kan läsa i all trygghet;

Der Tzitung - en chassidisk-judisk tidning som inte tillåter bilder på kvinnor eftersom kvinnor väcker tankar med "bow-chicka-wow-wow"-musik.

Se om du kan se någon skillnad på den klassiska "Obama kollar på Usama bli skjuten i fejjan"-bilden i Der Tzitung och orginalbilden:

Känner ni igen dom här titlarna?

 

High Anxiety
The Twelve Chairs
Life Stinks

Ja, det borde ni göra (namnbytet jag gjort på den här typen av blogginlägg borde vara en ledtråd iallafall). Ni kanske känner igen dom bättre med sina svenska titlar: Det Våras För Galningarna, Det Våras För Svärmor och Det Våras För Slummen?

Ja, efter att Mel Brooks film The Producers kom till Sverige med den extremt konstiga svenska titeln "Producenterna" (seriöst, är det ett riktigt ord ens?) och floppade hårt så dog filmdistributörers förtroende för den svenska biopubliken. Så bara för att på ett snyggt och diskret sätt idiotförklara oss döpte dom om The Producers till Det Våras För Hitler. (Precis som jag med namnbytet på dom här blogginläggen.) Men de gjorde det antagligen i ett försök att efterlikna handlingen i filmen och skapa en medveten flopp. Och vi dumma spån kom i drivor för att se den!

Så efter det fick alla Mel Brooks filmer heta något som börjar med "Det Våras För"; Det Våras För Sheriffen, Det Våras För Rymden, Det Våras För Stumfilmen...

Tack för den. Om ni nu bara kunde återinföra det idag? Jag skulle behöva en "Nu Spränger Vi [nånting]" titel på alla Michael Bay-filmer och varför inte en "Nyversionen Av [nånting]" före alla Tim Burtons filmer.

---

När jag gick i gymnasiet fick jag göra en del teckningar till polares band när de släppte skivor eller demos och bland dom polarna kunde man hitta DS-13 (Demon System 13 - fråga mig inte vad som hände med de första tolv systemen men det var säkert nåt punkigt).

Nu såhär i efterhand önskar jag att jag tagit deras förfrågningar på större allvar. Jag kan inte skylla på att de oftast gav mig kort tid på att göra teckningarna eftersom jag i all ärlighet bara spottade ur mig nånting 5 minuter innan de behövde bilderna. Jag tror jag gjorde en av dom när jag satt på bussen (ser ut som det iallafall). Jag skyller på att det är punk att inte bry sig.


Men problemet är att när man inte bryr sig så kanske det är andra som gör det. Och jag fick bita i det sura äpplet en dag då jag fick ett mail från DS-13 som bad mig kolla in deras galleri på hemsidan, vilket jag gjorde... Ni vet dom där sidorna på internet som handlar om misslyckade tatueringar och den där känslan av "åh gud neeeeej..."? Precis så var det när jag såg nån kille som stolt skickat in bild på en zombie på skateboard jag slarvigt tecknat - tatuerad på sin arm.


Jag har tyvärr ingen bild på tatueringen, jag pallade bara inte att spara den då och nu hittar jag inte DS-13s hemsida. Hör gärna av er om ni snubblar på den!

Ett montage föreställandes Ulla-Maj Andersson (kommunalråd och fågelskrämma i Nordmaling) iförd Khadaffikläder har polisanmälts. Om nu Ulla-Maj inte gillar sånt har jag ett råd:

Sluta klä ut dig som en nidbild.

Ulla, jag har en fråga angående den här bilden (som jag hittade HÄR...) Är inte den där dockan du glatt håller i en nidbild? Eller den där rått-dockan som är hängd (?) i bakgrunden?


Vänner har iallafall hört av sig oroliga eftersom jag gjort den här bilden, kallad "Pilsnerfilms-Khadaffi" föreställandes Lennart Holmlund i just Khadaffi-kläder:

Jag vill bara lugna alla och säga att både jag och Lennart värnar om yttrandefriheten så jag är inte orolig. Däremot hoppas jag att inte Khadaffi ser bilden, tror inte han skulle gilla jämförelsen.

Jag påstår inte heller att Lennart försöker döda sitt folk, bara att han kanske inte har den kontakten med oss som han tror att han har.

Bilden är inte heller menad att spridas utanför den här bloggen så jag hoppas att ingen snor den och använder den till något som jag inte har godkänt. Sno den "INTE". (Har aldrig lärt mig vad dom där "-tecknen betyder.)

Klarar du av följande test som kan bevisa om du är en idiot eller inte? Ja, jag säger det redan nu: du är en idiot om du klickar på bilden nedan.

Aftonbladet.se ÄLSKAR att pixla ansiktet på bilder som man ändå ser vem det föreställer bara för att du inte kan låta bli att klicka för att se om du hade rätt.

Så här har vi nu en pixlad bild SOM FÖRESTÄLLER OLA LINDHOLM:

Så här kan det se ut när Mikael Håfström tecknar en sekvens ur Strandvaskaren (2004).



Okej, jag har ingen aning om vad de där bilderna föreställer - jag vet inte ens om de är uppochner... Men DÅ visste jag och det är det viktigaste. Han må vara en av de sämsta tecknarna som fötts med puls men han kunde snacka så jag fattade vad han ville ha nertecknat.

Jag säger det varje gång jag nämner ordet "bildmanus": det handlar inte om snygga säljande bilder - det är ett kommunicationsverktyg! Frågar man mig så räcker det med streckgubbar bara man kan se åt vilket håll de är vända och vad de gör.

Och för att komma fram till vad jag ska teckna så spenderar jag så mycket tid jag bara får med regissören där vi snackar igenom scener in i minsta detalj och bollar idéer. Ofta får man teckna en scen i olika versioner så man kan få en liten överblick av hur scenen kan bli. Det kostar "inget" att teckna olika versioner av en scen men det kostar skjortan om man filmar dom.

Så jag och regissören skissar fram grovt scenlösningar medan vi snackar och sen sticker jag och renritar dom.

Från Aftonbladet.se idag:

Okej, för det första Aftonbladet: det är en GAMMAL nyhet. Men det är inte det som stör mig... Hur lyckas ni motivera att en okänd roman ändå lyckas vara en SUCCÉ på samma gång?

Ja, lika lång tid som det tar att föda ett barn; 9 månader.

Varför i helvete då?

Ja, jag skrev ju tidigare om hur poängen med ett bra bildmanus INTE är ett snyggt tecknat mästerverk utan att ska fungera som ett verktyg att förenkla en produktion. Och vikten av att göra det i TID!

För tio år sedan, Maj 2001 (!) satt vi och planerade scener till filmen No Law 4000 och jag tänkte att vi skulle kunna kolla på hur viktigt det var för oss att ha ett bildmanus i ett tidigt skede. I en scen skulle karaktären Bronson Hardcastle stå i en öken och marken skulle öppna sig under hans fötter vilket få honom att falla ner i en grotta där han finner en skattkista. Piece of cake.


I mitt fortfarande kaffeluktande anteckningsblock från den tiden hittar jag följande teckningar och anteckningar:

Klicka på bilden för att

känna lukten av kaffe

 

Tack vare de där skisserna kunde vi dela upp arbetet och finna lösningar för att kunna filma scenen så billigt som möjligt men framförallt: så SÄKERT som möjligt. Man slänger bara inte ner en snubbe i en grotta - oddsen att de vaknar upp tre dagar senare har försämrats de senaste 2000 åren.

Vi filmade alla exteriöra bilder i Boden sommaren 2001 för att sedan i februari (om jag inte minns fel?) 2002 filma interiörerna i en studio i Skellefteå med stuntmän. Och eftersom vi visste vad vi ville åt för bilder 9 månader innan vi filmade själva fallet kunde scenografiteamet bygga en grotta där en stuntman relativt säkert kunde falla in i. Stuntmannen kunde också ge dom (och oss) input på hur vi skulle lösa fallet i säkerhetssynpunkt innan vi slänger ner karln. Vi sparade även tid och pengar eftersom vi inte behövde bygga en hel grotta då vi visste att vi inte skulle filma åt alla håll - vilket också gav oss mer utrymme för ljusrigg!

Så tack vare några fula skisser gjorda under inflytandet av hybris och för mycket kaffe sparade vi kosing och vår stuntman fick överleva en dag till.

 

 

Om det blev en bättre film för det lämnar jag osagt men det blev inte sämre - och ingen dog!

 

 

Gamla bildmanus:

Brännlandet - Pilot

Strandvaskaren

 

 

 

Jag har världens största respekt för filmproducenter - och det säger jag inte bara för att de är dom som anställer såna som mig (förutom dåliga producenter som alla är s-v-i-n). Nä, det är för att jag provat på det själv 2001 och då sammanfattade jag det såhär EN VECKA efter att jag börjat på projektet:

Jag är ett stor fan av Steve Martin (10-i-topp-lista på engelska) trots att karln gjort en del grejer som får en att vilja hålla tyst om det. Han är fortfarande en av världens roligaste människor även om han inte bevisat det på film de senaste åren. Att bara bedömma honom efter alla Queen Latifah/Goldie Hawn-komedier är lika rättvist som att bedömma Ingemar Stenmark i en skidbacke idag.

Okej, dagens dåliga svenska översättning är alltså en Steve Martin-rulle:

Visst, My Blue Heaven är en sångtitel som det inte riktigt går att översätta, som filmtitel, till "Min Blå Himmel" men om vi inte behövde översätta en titel som La Bamba (1987) till ""Hur Jag Kraschade Med Buddy Holly"... så ser jag inte riktigt poängen att sänka ribban på titelöversättning så här lågt. Om man nu inte tror att biopubliken är så korkade att tro att filmen inte är en komedi om man inte är ÖVERTYDLIG.


För att inte tala om hur Steve Martins The Man With Two Brains INTE översattes till "Mannen Med Två Hjärnor (för det hade varit för logiskt?) och istället fick den enklare titeln "Dr. Hfuhruhurrs Dilemma".

När jag sommaren 2001 fick samtalet om att jag kommit in på Dramatiska Institutet så slet jag med mig alla kompisar till Cafe Cremé (RIP) för öl. Och eftersom Cremés vanliga klientel kom för att dricka öl på förmiddagen så smälte vi in perfekt. Och mina kompisar, som på den tiden kände mig bäst frågade:

"Vilken utbildning kom du in på? Regi?"

Jag: Nej...

"Klipp?"

Jag: Nej...

"Foto?"

Jag: Nej...

"Producent?"

Jag: Nej, är du helt jävla dum i huvudet? Jag kom in på manus!

"Va? SKRIVER du?"


Och jag förstår dom. För fram tills dess hade jag gjort allt det där och vad jobbade jag som just då? Jo, som producent, så klart. Och i gymnasiet hade jag en 2:a i Svenska (och förtjänade det)... men jag har alltid velat berätta.

Men mitt skrivande hade inte riktigt satt igång förrän 1999 när jag hoppade in som regiassistent på en kortfilm som hette Gropen, regisserad av Fernando Altamirano. Världens skönaste mexikan. Vi var tre veckor innan inspelningsstart då jag läste manuset och upptäckte.... det var skitdåligt. Så jag sa det till Fernando så försiktigt jag kunde... Jag viskade "det är skitdåligt, Fernando" och han viskade tillbaka: "Jag veeeet..."


Sen bad han MIG att skriva om det. "Du är ju bra på det där med dramaturgi." Och här är grejen: jag var tvungen att fråga honom vad det där d-ordet bettydde. För när jag filmade eller gjorde serier så jobbade jag så tätt med folk att manus inte riktigt... skrevs. De liksom bara föddes i andra former som bildmanus eller på blöta Cafe Cremé-servetter (okej, jag var där ganska ofta) och sen snackade vi sönder idéerna tills det inte fanns något annat att göra än att filma skiten (på samma sätt föddes den här bloggen). Och ja; det funkar som amatörfilmare att göra så då man ändå inte förväntar oss att få pengar för våra idéer (troligtvis för de var nerskissade på servetter).

Men det stämmer inte riktigt. Umeå på den tiden var annorlunda och vi kunde göra kortfilm på miljonbudget-nivå på just det sättet. Det var kul och filmerna blev kanske inte fulländade men det var kreativt!

Jag skrev om Gropen och det blev inte så mycket bättre, tyvärr. Men efter det så började jag skriva (mycket tack vare den lilla sketna PC från 1987 jag fick som lön för att jobba på Gropen).

Någon gång på 90-talet satte jag in den här pinsamma annonsen i Svenska Serier - en annons som två år efter Dramatiska Institutet dök upp igen i ett utpressningsbrev. Jag fick faktiskt några svar på annonsen och tecknade en serie för ett fanzine. Vi får se om jag tar upp det i bloggen nån gång men jag antar att det inte är av intresse...

Ja, varför inte mer filmer som "översattes" när de kom till Sverige så vi lättare kunde förstå?





Jag måste dock säga att det svenska omslaget ser bättre ut även om det amerikanska är ärligare där Tupac ger James Belushi en "kan ingen skjuta mig?"-blick.

Så därför förärades komedititlar ett eget litet Helvete.


Filmen Swingers (1996) översattes av någon anledning till Du, var är brudarna? eftersom det 1996 gick en populär chipsreklam på TV:

Jag misstänker att dom som hyrde filmen"Du, var är brudarna?" blev grymt besvikna när de såg den. Filmen är förvisso en komedi men det är ju inte riktigt den buskisfest som den svenska titeln utlovar. Och folk som skulle kunna gilla filmen plockade nog aldrig upp den. Det dröjde flera år innan jag tog modet till mig en bakis söndagmorgon. (Var antagligen sugen på chips?)

Men bara för att distributörer slutat fördumma oss med sina svenska titlar betyder det inte att de slutat. Nu fördummar dom oss på engelska istället. Nu går t.ex. Fast & Furious 5 - Rio Heist på bio - eller Fast Five som den heter i orginal. Tror dom seriöst att vi svennebananer inte kan räkna ut att det är en uppföljare i Fast & Furious-serien om de inte skriver det - medan ett land där de röstat fram George W Bush två gånger kan räkna ut det när de ser Vin Diesel och... ehm... den där Chris O'Donnel-kopian(?) på affischen.

Och varför inte Fast Furious Five? Eller FF:F? Eller Fast & Furiou5?

Men min favorit just nu är Battle Los Angeles som i sverige fått den extremt "förenklade" och "försvenskade" titeln World Invasion: Battle Los Angeles. Vad i..? Hur blir det enklare att förstå en engelsk titel för oss stackars korkade svenskar om vi gör en LÄNGRE engelsk titel? Som dessutom bara försäkrar oss om att Los Angeles finns på jorden.

Här är helt enkelt ett kort utdrag från ett bildmanus jag gjort.

När jag jobbar med BILDMANUS så är inte det viktigaste att det blir snygga teckningar utan det ska fungera som ett redskap för filmarna i sitt arbete. Det kostar skjortan att testa sig fram på inspelningsplats då man har ett team som vill komma hem nån gång - men att skissa fram scener på papper kostar inget.

Okej, det kostar papper. Och en bildmanustecknare. Men vi är billigare än ett filmteam som frågar "vad ska vi göra nu?" / "Finns det mackor?".

Att filmteamet sen inte följer bildmanuset till punkt och pricka gör ingenting: improvisationer på plats blir alltid bäst om man kommer förberedd.

Så därför prioriterar jag att bildmanuset ska vara enkelt att följa och underlätta en inspelning. Och det ska gå snabbt att teckna så produktionsteamet kan sätta igång att jobba långt innan inspelning. Ett bildmanus som dyker upp först på inspelningsplats är som att ge en skådespelare manuset just innan tagning. Men istället för "en skådespelare" så är det "ett helt team".

Om du ska ha snygga fräscha bilder som ska sälja din film så är det "Concept Art". Det är sånt reklamare använder när de ska förklara för sina kunder hur "fräsch" reklamfilmen kommer att bli - ungefär som den där broschyren du får av Jehovas Vittnen när de knackar på. Jag kommer vid senare tillfälle visa lite concept art jag gjort om ni är intresserade?

Okej, för mycket text - här kommer bildmanuset:






Att vara på plats förändrar MYCKET. Av någon anledning finns det alltid mer plats i huvudet? Tack vare stillbildstestet som tog kanske 15 minuter att göra så kunde vi göra de ändringar som behövdes i ett tidigt skede istället för att försöka lösa problemet under inspelningen. Och då dyker det upp 40.000 miljarder andra problem som man också måste ta hand om...

Till slut blev det iallafall så här:

---

Sssssh! Nu börjar det! Efter Tio med Malou!

 

Jag skriver som bäst när jag är förbannad. Eller "bäst" är väl att ta i. "Helst" passar bättre. Och då finns det inget bättre sätt att komma igång än att kolla på Malou von Sivers på förmiddagen, denna senila före detta journalist som numera inte lyssnar på vad hennes intervjuoffer säger. Hennes spontana följdfrågor, som hon läser innantill, har hon oftast redan fått svar på. Mitt favorit Malou-moment var när hon blev tyst under en intervju (kommer inte ihåg med vem) och tittar in i kameran som om hon var med i The Office och säger; ”Nu… hör jag i mitt öra… att jag ska ställa en fråga här.”

Sen "gillar" jag även hur hon lyckas presentera varje bandad intervju med orden "det blev ett starkt möte...".

 

 

 

---

Det går en dokumentär om bröstcancer på TV4 på bästa sändningstid, En Knöl i Bröstet, som får mig att känna mig som en skurk.

Dokumentären är bara så jävla dåligt gjord med intervjuer som känns inlästa av amatörskådisar (ungefär som i Hjärt-Lungfondens "Jag skulle inte vara här"-kampanj), skärpan ständigt inställd BAKOM personerna som pratar och en ljudkvalité i klass med Öppna Kanalen. Jag VET att det är ett viktigt ämne (Jag älskar bröst!) men bara för det måste jag väl inte tycka att vartenda hafsverk där någon säger "cancer" med tårfyllda Glee-ögon är bra?

Bara ett par porträtt jag gjorde spontant då jag fått lite extra pengar i fickan efter att ha gjort ett hor-jobb (ni får tigga och be hur mycket ni vill -jag kommer aldrig berätta vad det var för jobb. Om ni nu inte är skickar mutor.) så jag brände dom på en bättre dator med bättre skärm och skit så jag kunde kräma på lite bättre i Photoshop.

Jepp, jag tecknar allt i dator'n - inte ett träd går till spillo när jag tecknar. Okej, lite papper gör jag av med eftersom jag gör alla mina texturer för hand på just papper. Kanske ska prova nåt annat? Sälskinn?







Jag kommer inte ihåg VARFÖR jag gjorde den här bilden men jag tror det hade nåt att göra med skumma grejer som hände i Umeå just då. Det KAN ha något att göra med följande man:

Umeås kommunalråd/pilsnerfilms-Khadaffi som gärna brölar ur sig saker som att veganer borde låsas in och nyckeln ska slängas bort eller raljerar om hur man inte kan be om ursäkt efter att man har gjort fel (alla mina dagislärare var alltså lögnare som sa att man måste det?).

---

Här samlar jag alla mina teckningar som dykt upp i bloggen för er som inte kollar i bloggar för att läsa. Klicka på bilderna för att se dem poppa upp i fejset på dig. Typ. De blir lite större iallafall. Klicka på länken bredvid om ni ändå vill läsa blogginlägget bilden publicerades i.

Planen var hela tiden att jag skulle bli tecknare. Jag var 14 och hade 5:a i Bild (på den tiden hade man samma betygsskala som Aftonbladet, typ) och istället för att genomlida bildprov med mina klasskamrater så fick jag istället hjälpa min bildlärare som hade lite problem med svenskan att gör de prov mina klasskamrater fick genomlida. (Det var därför det var så många frågor om Liechtenstein, suckers!)



Det innebar också att jag hade tillgång till skolan filmutrustning... dvs en VHS-kamera och två ihopkopplade videobandspelare. Jag brydde mig inte så mycket om det tills den dagen Nordmalings hårdaste Death Metal band fick reda på det... Jag minns inte vad de hette eller om det ens var Death Metal. Men "death" fanns med nånstans. (Kanske de hette "Death" men skrivet i nåt gotiskt oläsligt typsnitt?).

De tvingade mig att klippa deras musikvideo de spelat in och jag vågade inte annat än att säga "jo" - för så svarar man i norrland (på inandning).
"Och det MÅSTE vara läppsynk!" skrek de (de skrek inte men det känns mer dramatiskt att skriva så, förlåt) och slängde igen dörren (det gjorde de inte heller) och lämnade mig ensam i "klipprummet" (det gjorde de dock) med gruppens VHS-band och låten på ett kassettband. Ja, kassettband - ni vet; såna som en gång i tiden alltid trasslades sönder i någon annans bilstereo.

Jag tänker inte gå in i detalj på hur man klipper en musikvideo med två VHS-bandspelare och en låt på kassett men kort beskrivet: som att fånga en fluga men ätpinnar. Men läppsynken var det inga problem med eftersom killarna i "Death" (ellervaddomnuhette) hade bara filmat sig själva i totalbild i olika skogsdungar där de inte bara var för små i bild för att man skulle kunna se några läppar - de hade kåpor som dolde deras ansikten också. Men det hade inte spelat nån roll om man hade sett läppar eftersom de bara sjöng "ARGHARGHAAARGHARRGAAARG" som growlande pirater.

Det blev en musikvideo i Ed Wood-klass men jag fick blodad tand av att göra film och snabbt därefter gjorde jag min första film "Videovåld" (även den i Ed Wood-klass) där jag dödar mina klasskamrater med en planka. Jag var kanske inte direkt lika skräckinjagande som Leatherface då jag på den tiden såg ut så här:

---

Bilderna ifråga är från 2008 så inlägget är hopplöst daterat men till mitt försvar: det är Aftonbladets "nyheter" också.

Är det så att Karolin Fjellborg är så kameraskygg att hon hellre låter någon kollega på Aftonbladet photoshoppa hennes ansikte på olika kroppar? Eller är hon som Barney Stinson i How I Met Your Mother som alltid ser bra ut på bild?

---

Vi börjar alla nånstans och jag började tydligen som 5-åring med att teckna av David Banner som förvandlades till Hulk. Ja, det var David Banner i TV-serien. På den tiden var jag helt inne på TV-serien även om jag gömde mig bakom soffan och liksom kikade över kanten när det sändes. Det var nånting som tydligen skrämde mig - jag tror det var att hans kläder gick sönder. Inget var väl värre när man var liten än att komma hem till mamma och de nya byxorna var trasiga, eller hur?

Jag gillar tre grejer med den här bilden:

1. Att den gröna tuschpennan tog slut mitt i arbetet.
2. Att pappa lärde mig att rita näsor genom att säga åt mig att teckna dom som om de vore bilar (Volkswagen-varianter på Ahlgrens bilar) utan hjul. Mitt livs första teckningskurs!
3. Hulk har tydligen ätit upp någon.

Min syrra har sparat några bilder jag gjorde när jag var ännu yngre, föreställandes Pellefant och Lakritstrollet och såna bortglömda serietidningsfigurer. (Finns dom kvar i nån serietidningsform eller existerar dom bara som pinsamma tatueringar på pundare som var unga under 70-talet?)

Hursomhelst; jag hade bestämt mig tidigt för att bli serietecknare. Så när jag växte upp så blev jag självklart det... inte.


Och jag tecknar inte längre näsor som bilar.

Måste väl passa på att be alla att ta chansen att gå på bio. Men inte vilken bio som helst: FOLKETS Bio. Det är som svensk bios svar på facebook i Egypten (fast lite mindre populärt).

Där ska nämligen en geni-film som jag hade äran att jobba på visas och alla som inte går och kollar är våldtäktsmän/våldtäktskvinnor.


DET KOMMER ALDRIG ATT GÅ ÖVER

Sverige, 18 minuter
Regi & manus: Amanda Kernell

"Frida är 14 år och tillsammans med sin första stora kärlek, Philip. Philip är på väg att ta studenten och flytta från det lilla samhället i fjällen där de bor. Men innan han åker har Frida något viktigt att berätta."


FILMEN HAR PREMIÄR KLOCKAN 18:00 FREDAG DEN 6 MAJ PÅ BIOGRAFER RUNTOM I LANDET. INGET FÖRKÖP KRÄVS OCH DET ÄR GRATIS. SÅ KOM! JA!

DET KOMMER ALDRIG ATT GÅ ÖVER visas på 22 biografer inom ramen för Svensk Kortfilm c/o Folkets Bio:
Zita, Stockholm. Fredag 18.00
Panora, Malmö. Fredag 17.30
Umeå Folkets Bio, Lördag 14.00

Arenan Karlstad, Bio Laxen Mörrum, Bio Vågen Nynäshamn, Elektra Västerås, Emmaboda Folkets Hus, Folkan Iggesund, Folkbiografen Åseda, Folkets Bio Angered, Folkets Hus Söråker, Fyrisbiografen Uppsala, Hagabion Göteborg, Harlekinen Norrköping, Kino Lund, Regina Östersund, Rio Biografen Tomelilla, Roxy Visby, Roxy Örebro, Saga Bio Alingsås, Tollereds biograf,
Se biografernas hemsidor för visningsdagar och tider.

Läs mer på: FOLKETS BIO

Kollade på TV idag och kom att tänka på en grej...

Svensk humor överlag suger. Det finns ingen känsla för dramatik och vi är bara en lustig hatt ifrån att tangera tyskarna. Och när vi ger oss på ett försök att göra Roast så förolämpar "komikerna" varandra som barn i en sandlåda och sen fattar de inte varför det inte blev lika hyllat som Comedy Centrals Roasts.

Så här är det: När Comedy Central gör sina Roasts så gör de det EN GÅNG per år. Gott om tid att hitta den perfekta hackkycklingen att grilla och man kan fila på sina manus ett bra tag. Man bokar inte upp ett gäng tråkiga jävlar och avverkar dom som om de vore Big Brother-utröstningar.

Nä, det bästa vi har i Roast-väg i Sverige idag är programmet jag nyss såg på...

...Inför Eurovision Song Contest 2011. Ett helt genialiskt koncept där man låter annars glada och positiva människor lyssna på det värsta europeisk musik har att erbjuda och sen be dem säga något snällt om låtarna. Det är som att lyssna på poesi (eller vad vet jag, jag läser inte poesi). De kan bara inte låta bli att roasta låtarna men det gör inget att de blir elaka - för låtarna i sig har roastat dem tio gånger värre.

Jag gör dom ibland men det är enbart på grund av nån egendomlig spontan reaktion men när någon säger "teckna MIG!" så är det precis som när någon säger "säg något kul!". All kreativitet dör och helt plötsligt så har jag något bättre för mig - som att testa alla patiens kortspel som finns på datorn.

Här är några jag gjort helt utan anledning. Och eftersom jag trots mitt porträtt-hat gjort en hel del så begränsar jag mig i detta inlägg till "kändisar man borde känna igen direkt men inte kan placera pga Jannes teckningar - med röd bakgrund"...

är ett grymt drygt namn på någon som tror att han kommer dö som Yvette Vickers (om jag nu inte redan gjort det?). Jag vill hellre att ni föreställer mig som en sån där värdelös trollkarl som slänger en rökbomb i marken för att sedan springa av scenen hostandes.


När jag startade mitt företag så var mitt förstahandsval "Naiv Bild" som namn - men tydligen fanns det ett nedlagt handelsbolag som hetat så. Och det visste jag för det var mitt nedlagda handelsbolag som jag startade för produktionen av filmen No Law 4000. Men det var NERLAGT så när jag skrev namnförslag 2-3 så skrev jag bara nåt dumt (eftersom författarinstinkten inom mig hatar att se tomma rader) och självklart blev det förslag 3. Kommer inte ihåg vad förslag 2 var... Det kan ha varit en jojk.

Så vad är då "Janne Fantastic"?

Ja, det är jag det. En skäggig norrlänning som pluggat filmmanus på Dramatiska Institutet 2001 till... ca 2005? Jag kommer inte ihåg hur länge det dröjde innan städarna hittade mig.

Men jag har alltid tecknat på ett eller annat sätt - både bra och dåligt. Mest dåligt ärligt talat men det är eftersom jag prioriterat mitt filmande sen jag var 15. Så därför kände jag att jag här i bloggen ska fokusera lite mer på tecknandet - mest som en morot för mig själv. Det är en sak att göra en teckning som man inte visar för någon och att göra en teckning som man lägger upp på en blogg som ingen läser.

Hm. Det känns som en stor skillnad iallafall.

---