Målinriktad Skådis.

Filmerna
På nåt sätt har jag hamnat framför kameran allt för ofta vilket inte är logiskt. Jag kan inte lära mig repliker (inte ens om jag skrivit dom själv) och när jag väl får fram en hel mening så mumlar jag fram den. Visst, jag är sjukt snygg men utseendet är väl inte allt?

Lite logiskt var det i början på "filmkarriären" för då trodde man inte att riktiga skådisar ville vara med så man tvingade med sina kompisar och klämde in sig själv där det fanns en lucka... och eftersom man inte kunde betala någon så fick man ta en stor roll själv för jag måste ju vara med varje inspelningsdag iallafall.

Då blev det såna här filmer och prestationer:



Snöfall från 1996. Ja, det är jag i den snea mohikan-frillan. I det här klippet snubblar ett helt gäng av blivande filmare fram som säkert hellre vill att jag släppte deras sex tapes än visade upp det här. Men det får man räkna med som ofrivillig skådis.

Vi hade inget manus - bara ett bildmanus med en sjuk radda dödscener som vi vagt kopplade ihop. Så tack och lov slapp vi sånt tjafs som "repliker"... Mitt mål med filmen var att det skulle bli som en bra Bond-film: efteråt minns man en massa coola grejer men har ingen aning om vad den handlade om. Tror vi lyckades.

Det jag är mest nöjd med som "skådis" i filmen är hur jag i slutscenen snodde John Travoltas sätt att dra in snor i näsan innan han drar sitt vapen i Broken Arrow.



Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Kommentera inlägget här:

 
Follow on Bloglovin

Kommentarer:

1 Jessica:

skriven

jag gillar att du blir skjuten i huvudet, faller ihop och reser dig upp som om du bara slagit knät lite :)

2 Janne Fantastic

skriven

Då skulle du se mig när jag slår i mitt knä! Gråter och tjurar hela dan efteråt... och det är ju inte riktigt lika coolt på film.