Resan till Murmansk Del 1

I-landsproblem
Det här kommer bli långt så... är du inte intresserad så gå och ta en macka eller nåt tills det här blogginlägget är över.


Tänkte precis trimma skägget innan Rysslandsresan
men sen kom jag på: jag vill ju inte se ut som en jävla turist!



...skrev jag på Twitter innan resan - något som skulle visa sig vara magiskt... fel. För det visade sig rätt så snabbt att Ryssland är ett hopkok av alla ryska klichéer man kan komma på och sen har de även tagit några stapplande steg "framåt". Tyvärr visade det sig att den klassiska skäggiga ryska mannen bara finns på ikoner nuförtiden.

Men vi börjar från början. Fick åka buss till Luleå dagen innan avresa. För er som inte vet det så är sträckan en av de tråkigaste man kan göra. Bara sträckan Umeå-Skellefteå anses vara den tråkigaste bit väg Sverige har att erbjuda. Och även om resten av vägen har en (1) rolig grej att erbjuda i Piteå så falnar nyhetens behag rätt så rejält efter att man åkt sträckan mer än en (1) gång:
Korv & Mos

Hotellnatten i Luleå var helt okej, förutom kanske:

Hotellnatt i Luleå:
Dödade 3 silverfiskar med 7 smällar!
#Lyckonummer

Klockan 5:00 på morgonen skulle vi in i vår buss och resan skulle ta ca 15 timmar eller nåt sånt. Det lät så klart olidligt (speciellt eftersom jag gärna klagar på hur sjukt jobbigt det är att åka 4-5 timmar mellan Umeå och Luleå). Och sen hade jag hört att: 

Vår busschaufför imorgon heter Pekka. #Trygg
Han brukar visst låta bli att äta för att hålla sig pigg när han kör långt. #Tryggare


Det där twitterinlägget visade sig vara sant och skönt avväpnande. Faktum är att Pekka och sköna medresenärer gjorde resan till en fantastisk upplevelse. Varje gång som det sprakade till i bussens högtalarsystem satte sig alla rakt i ryggen för att höra vad Pekka skulle säga härnäst.


Inga "det här kommer gå bra, njut av resan!" här inte. Rakt på sak, ingen bullshit och finsk schlager tillgängligt i hörlurarna under hela resan. Vi bandade ett par av hans uttalanden så jag hoppas att jag kan lägga upp några här inom en snar framtid. När vi stannade i Finland, nära Ryska gränsen, så sa Pekka de ord som alla vill höra från någon som har hand om att ta en fram i säkerhet:

"Ät så ni inte är hungriga för vi vet inte när vi kommer fram!"

De orden fick mig osökt att tänka på filmen Alive så jag åt så mycket jag orkade av den gråbruna sörjan finnarna på vägkrogen kallar mat. Det fick mig även att tänka på SJ.

Helt plötsligt hade vi passerat Finland och det var dags att gå igenom den ryska tullen. Av någon anledning så är det en del som aldrig visas i James Bond-filmer. Men det borde de om Roy Andersson fick chansen att regissera en. Färgtemat var vitt och klor-grönt och sen fanns det diverse röntgenapparater och liknande grejer som bara var uppställda mot en vägg som om det var rekvisita. "Ja, vi har tull... grejer. Så vi är en riktig tull."


I det mäktiga klor-grönvita rummet fick vi stå och vänta medan inget hände. Vi stod mest och fnissade som barnungar åt allt som var ryskt och föråldrat - allt från röntgenapparaten till ett svensk klistermärke som uppmanade en att ringa 90 000 om man misstänkte att någon försökte smuggla knark. Ja, vi drog dålig vitsar om att de ryska tulltjänstemännen hade Kapten Haddock-näsor OCH -ögon vilket Pekka sedan påpekade varit en dum idé. För vi fick stå där i en timme istället för 10 minuter och enligt honom så var det för att "väggarna har öron och de förstår svenska. Och ni är rätt så roliga att lyssna på." När vi till slut rullade iväg tog Pekka micken i bussen och förklarade vidare:


Såna repliker gör Pekka till världens bästa turistguide. Även om det visade sig snart att han hade fel. Visst, det fanns bara skog, skog, skog att se men bara en liiiten liten bit utanför Murmansk så kör en bil in i en plogbil som försöker ta bort årets första snöfall. Ingen blir skadad men de vägrar flytta på sig förrän den ryska milisen kommit och bevittnat platsen och tagit hand om alla rapporter.

Medan vi väntar på ryska milisen:
"Har vi nåt att elda? Jag har massor med korv!"
#Pekka


Vi skrattar först åt Pekka men efter några timmar började vi som inte kunde somna i bussen inse att hans idé kanske inte var så dum ändå. Men vid det här laget hade Pekka redan käkat sina korvar kalla.


I väntan på Godotski.

I väntan på den ryska milisen lyssnar jag på rysk lokalradio.
Jag tyckte mig höra att kanalen hette "Redrum FM".


Jag kan ha hört fel men med tanke på att vi stod mitt i en rysk snöstorm vid en bilolycka så kunde jag inte låta bli att tänka på Scatman Crothers i The Shining när han försöker ta sig fram genom snöovädret för att rädda familjen på Overlook Hotel. Sen kunde jag inte låta bli att tänka på vad som hände med honom när han till slut kom fram...

Hur det känns att vänta på milisen mitt i natten
i snöoväder vid en olycksplats? Som att Jack Nicholson kommer
dyka upp med en yxa snart.


Så det skulle inte förvåna mig om lokalradiostationen i Murmansk verkligen hette Redrum FM. Plus:

"Redrum FM" spelade Ace of Base som om de inte visste bättre.

Efter ett tag så fick vi höra att milisen var försenade då de kört vilse. Sa jag att vi stod på den ENDA vägen in till Murmansk? Misstänker att milisen tidigare stoppat någon och beslagtagit vodka...



bloglovin

Follow JanneFantastic on Twitter

 

Kommentera inlägget här:

 
Follow on Bloglovin