Resan till Murmansk Del 3

I-landsproblem

Min andra visning på dagen, Outside In, gick bra trots att det bara var 7 pers som kollade på filmen och två av dem skällde ut den stackars unga tolken... så jag misstänker att det var tolkens lärare. Nu såhär i efterhand misstänker jag att det kan ha varit samma kvinna som tidigare livedubbat Det Kommer Aldrig Att Gå Över (Läs om det i Del 2).

Sen var det lunch i den bländande blå restaurangen "Icebreaker" där all mat var god, grå och samtidigt väldigt blå. När jag tittar upp i taket på restaurangen ser jag att det är sprickor i det. Lugn - det är designade sprickor. Det ska se ut som om det vita taket är is som spricker och det blå ljuset... Väntanulite. Ska det föreställa att vi håller på att drunkna under is? Till tonerna av eurodisco?

Efter en skön, avslappnande promenad genom Murmansk...

...och efter att ha kollat på några upplyftande dokumentärer om Ryska krigsfångar i Finland så var det dags för middag. Men inte på "Icebreaker" den här gången... men däremot så bjöd det nya middagshaket på förklaringen till var "Icebreaker" fick sitt namn ifrån...

"The Nuclearpowered Icebreaker Lenin"
är inte bara namnet på mitt streetdance crew:

Det var där jag käkade middag idag. #SnittarOchVodka


Klicka för att se inbjudan

"The Nuclearpowered Icebreaker Lenin" heter inte bara så för att vara cool - det ÄR en atomdriven isbrytare som heter Lenin. Faktum är att hotellets restaurang ville heta "Icebreaker Lenin" men de fick inte för att... allt annat heter Lenin där?

Vi fick en guidad tur genom båten, bla bla bla...  och jag har sett för många Bondfilmer för att ta ett sånt här ställe på allvar.


Nån... grej.


Kändes som att det på varje knapp eller spak stod "Faster, Harder, SCOOTER".


50-talets svar på Internet.


Och här spelades alla Hostel-filmerna in.

Såhär i efterhand önskar jag att jag lyssnat på guiden mer istället för att ha stått där med öppen mun och önskat att jag haft en riktig kamera istället för en kass mobil. Hm. När jag tänker efter så är min mobil mer kamera än mobil så jag har kanske snarare en kass kamera med dålig täckning. Men rent stilmässigt smälte den in i miljön.


Men sen hände det. Stunden min hjärna väntat på... en stroke orsakad av överdos av ofrivillig ironi. Jag är manusförfattare men inte ens Dostojevkij skulle kunna beskriva det som sedan hände på ett sätt som är tillfredsställande nog. Mest för att han var ryss och ryssar och ofrivillig ELLER frivillig humor går liksom inte ihop. Det är ett "you had to be there"-ögonblick.

Faktum är att ni kan hoppa över resten
av det här blogginlägget om ni vill.
Jag LOVAR att ni inte kommer fatta.

Okej, här kommer det:



Vi leddes in i ett rum som jag trodde var en bingohall. Nu, iefterhand, önskar jag att det varit det. Ur högtalarna hördes den där sunkiga typen av 50-tals-science fiction-musik som låter som en tandläkarborr i en kastrull. Där fick vi vänta tills en högklackad rödhårig kvinna sa "In several minutes we are going to space!"

Mind. Blown.

Sen fick vi se på en filmduk (som jag antar skulle föreställa en rysk IMAX men i själva verket bara var en lite bredare OH-projektor-duk) en taffligt animerad bild av The Nuclearpowered Icebreaker Lenins för. Det ska föreställa att vi är på bryggan och vi ligger i vattnet. Och sen...

Bilden går i vågor likt en mardröm i en 80-talsfilm och... vi är i rymden. Vi snurrar runt Jorden i en dålig animation som endast kan beskrivas som en gammal, gammal, skärmsläckare. Medan vi flyter på i rymden så poppar bildrutor upp på:
  • En kvinnlig robot som pratar med oss.
  • En amerikansk pilot som pratar med oss.
  • En manlig robot som pratar med oss. (För det räckte tydligen inte med den kvinnliga roboten med rosa flätor.)

I design ser de alla ut att komma från ett 8-bits Nintendo. Vad de säger? Ingen aning men det var ett QUIZ efteråt som ingen svarade på för vi satt alla med hakan i knät. Sen sa den rödhåriga kvinnan i högklackat:

"I hope you will make movies as good as this one day."

Direkt efter det serverades det snittar och vodka. Vid det här laget kunde de skippat snittarna för vi behövde bara medicin.


Jävla kamera...

 


Resan till Murmansk Del 1
Resan till Murmansk Del 2



Fortsättning följer...

bloglovin

Follow JanneFantastic on Twitter

 

Kommentera inlägget här:

 
Follow on Bloglovin