Jag hatar att ha rätt: Partaj

I-landsproblem
Känns som det börjar bli min grej att bänka mig framför TV:n med någon ny satsning bara för att storma därifrån argt, likt en "ni fattar juh ingenting"-fjortis, och blogga om det istället. Jag pallade drygt 20 minuter av Femmans nya Partaj som de stoltserat med ska vara deras Saturday Night Live. Men det här var tyvärr lika roligt som SNLs minst roliga moment: Chris Farleys död.


Lås in henne igen, tack.

Det var mest inspelade sketcher som var fasansfullt dåliga men det var inte avsaknaden av gags som störde mig mest: det var att det inte fanns någon som helst motivering till att inte köra dom LIVE (ni vet det där sista ordet i "Saturday Night LIVE"?) eftersom det bara var folk som satt ner och snackade. Tänk så mycket mer tid ni hade haft på er att SKRIVA manus till era sketcher om ni skitigt i att filma det där och istället bara dragit fram stolar på scenen och spelat upp sketchen där? Live!

"Manusen"... Jag tror de var skrivna av barn som inte fått vara med när vuxna pratar. Kanske skulle programmet gå bättre om ni sände det som barnprogram istället för klockan nio en kväll innan en skoldag?

Och det som var live var så galet tomt på innehåll att de var tvungen att använda sig av "titta här!"-fusket; slänga in något galet element som att filma uppifrån (jag orkar inte förklara) så att man inte tänker på att de inte skulle klara av att improvisera fram en brandsläckare om så Meltzers hår skulle ta eld.

Sen har jag för mig att Partajs POÄNG med att köra live var att de skulle kunna ta upp aktuella saker som hänt i veckan? Det kanske de gjorde under programmets andra hälft men då satt jag här utan den minsta ångest över att ha slängt ett fondue-set på TV:n.

Det som är mest tragiskt är att se Omid Khansari kämpa utan manus som jag annars tycker är en galet bra skådis.



Tidigare blogginlägg:
Partaj med partypoopers


bloglovin


Follow JanneFantastic on Twitter

Kommentera inlägget här:

 
Follow on Bloglovin