Concept Art: Ett Öga Rött (skisser)

Teckningar



Jag har ju i ett tidigare inlägg visat lite av de concept art-bilder jag tecknade till Ett Öga Rött så jag tänkte bara visa lite av hur arbetet bakom såna gick till. Det började med utdrag ur manus kring de scener bilderna skulle tas ifrån och sen en typ av beställning på lite mer exakt vilka bilder som skulle tecknas.

Den såg ut så här:

Klicka på bilden för förstorning

Som ni ser så var kanske beskrivningen varken exakt eller tydlig men det gör inget eftersom jag och regissören Daniel Wallentin satt ner en dag och bröt ner bilderna i detalj och han gjorde teckningar som hjälpte mig att förstå lite mer hur han såg sina karaktärer:



Eftersom de här bilderna görs LÅÅÅNGT innan någon som helst rollbesättning påbörjats så måste jag, tillsammans med regissören själva designa våra karaktärer. Huvudkaraktären Halim, som senare spelades av Youssef Skhayri, skulle ju synas på varenda teckning så det underlättar om jag tecknar honom någorlunda likadant hela tiden. Så det var bara att sätta igång att skissa:


Kollar ni på den första bilden så ser ni att jag stoppat in ett foto på en skön kille som heter Alain Darborg. Han stack in sitt huvud på Tre Vänners kontor för att snacka om eventuellt jobb och det fick han då han gjorde den geniala bakomfilmen till Ett Öga Rött och har sen dess gjort den ena geniala filmen efter den andra... Min favorit är hans novellfilm George som ni kan se här:



Men vi kom fram till att Alain var inte rätt look så vi gick ifrån det ganska snabbt. När vi till slut hittade ett utseende för Halim så var det bara att fortsätta skissa på Pappan (som absolut inte liknar Hassan Brijani som sen fick rollen), bilen och allt annat:



Ja, och så fortsatte vi med alla andra bilderna tills både han och jag var nöjd vilket lämnade mig "lagom med tid" (detvillsäga "en dag") att renrita alltihopa.

Sen ströks scenen ur manuset och filmades aldrig.


Concept Art: Ett Öga Rött



Rösta på mig

bloglovin


Follow on Bloglovin

Ingen har kommenterat än bli den första!

The Death of Den 27:e

Teckningar


Sista delen jag gjorde innan jag helt enkelt gjorde annat. 2001 var ett år då jag var mäktarns upptagen med att producera No Law 4000, ta mig in på (och börja plugga på) Dramatiska Institutet, farsans död och flytta in i Neill Youngs armhåla (mitt smeknamn för "Stockholm").





Den 27:e
Den 27:e igen
Den 27:e Kommer Tillbaka
Ibland Kommer Den 27:e Tillbaka
Ibland Kommer Den 27:e Tillbaka... igen
Den 27:e Takes Manhattan

Rösta på mig

Follow on Bloglovin

Ingen har kommenterat än bli den första!

Ibland Kommer Den 27:e Tillbaka... igen

Teckningar



Okej... Undrar om jag medvetet försökte sätta en tidsstämpel på serien när jag gjorde den? Ja, om nån frågar så kommer jag säga ja. Men egentligen så var det nog bara så att seriestrippen skulle lämnas in på eftermiddagen och jag hade precis vaknat efter lunch utan att ha en idé. Så precis som Helge Skoog så "improviserade" jag bara vilt - dvs uppredade det jag såg framför mig.

Så det jag såg framför mig var att jag satt på Café Cremé (som jag nämnt tidigare i den här bloggen), klottrade ner vad jag nu än hade framför mig med dåliga pennor, för lite tid för att kunna renteckna något och kanske slänga in referenser till något som stod på den över en vecka gamla dagstidning som låg på bordet (mul- och klövsjuka). Ja, vi hade ju inte Aftonbladet.se på den tiden. Men vi hade TV3-Nyheterna.

Sen var väl skallen full med ansökningar till diverse filmskolor. Jag sökte till allt från Stockholm Filmskola, Danska, Stockholms, nån i Göteborg... ingen ville ens ta mig till intervju men på Dramatiska Institutet kom jag in. Så när folk frågar om det är svårt att ta sig in där så säger jag alltid; "Nej... Men Lillehammer däremot! Svår publik där..."



Den 27:e
Den 27:e igen
Den 27:e Kommer Tillbaka
Ibland Kommer Den 27:e Tillbaka

Rösta på mig

bloglovin


Follow on Bloglovin

Ingen har kommenterat än bli den första!

Den 27:e igen

Teckningar


Jepp. Redan i den andra strippen jag gjorde till Nöjesmagasinet så kan man se hur idéerna började tryta och hur jag desperat försökte vända det till något charmigt. Nja. Känns bra att jag lärt mig att få saker färdigt långt innan deadline nuförtiden.

Okej, varför växer min näsa nu?




Den 27:e

Rösta på mig

Follow on Bloglovin

Ingen har kommenterat än bli den första!

Den 27:e

Teckningar

Nostalgi(s)tripp!

 

För en smärre evighet sedan tecknade jag en seriestripp för Nöjesmagasinet i Umeå (numera Nöjesmagasinet City) vilket är konstigt på många sätt och vis... Framför allt så är det konstigt eftersom jag alltid hatat seriestrippar  då det är seriekonstens svar på "har du hört den förut"-vitsar medan jag alltid velat berätta historier. Att bygga upp till en töntig punchline känns sjukt töntigt.

Men så fick jag ett mail från lilla polare från förr, Peedeeweedee aka Anders Magnusson; en av oss tre som grundade Kollektivet Barata - en klassisk hemvist för allt för stora fester/efterfester i centrala Umeå döpt efter vår husgud Ana Barata (<3) från SVT. Och i mailet hade han bifogat några av mina gamla seriestrippar som hette Den 27:e (som fått sitt namn efter det datum man då fick socialbidrag).

Man kan dock finna spår av min avsky för stripp-formen i serierna, hur jag hela tiden försökte undvika en punchline i slutet utan placerade sånt så tidigt som möjligt istället. Och att jag alltid tecknade serien i sista sekund vilket ofta resulterade i dåliga teckningar och skämt om att jag inte kommer på nåt skämt (vilket i sin tur gjorde det enklare för mig att inte behöva avsluta med en punchline).

Också väldigt kul att se Lennart Holmlund göra en cameo i första strippen! Även om att det är en smärtsam påminnelse om att det inte hänt ett skit sedan år 2000...

 

 

Antar att jag inte blev polisanmäld för att ha gjort en nidbild då jag, listig som en räv, döpt om honom till "Lennart Lundholm"... Men visst kan man väl känna igen honom än? Den kuknäsan kan man inte ta fel på, eller?



Rösta på mig

Follow on Bloglovin

Ingen har kommenterat än bli den första!

T-post Superhero

Teckningar
Ikväll ska jag grilla/använda bränt kött som ursäkt för att dricka GI-öl och whiskey. Och eftersom det är hemma hos T-post-Peter så passar det väl bra att jag slänger upp en illustration jag gjorde för T-Post i hopp om att han känner sig manad att mata mig då jag fått i mig för mycket GI-öl och whiskey.



Visst är whiskey GI?







Rösta på mig

 

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , ,

Follow on Bloglovin

Ingen har kommenterat än bli den första!

Concept Art: Bounce

Teckningar
För några år sen jobbade jag på ett manus för en spelfilm med Bounce - som sket sig som så många filmprojekt gör/bör. Som vanligt när jag skrev så skissade jag på lite bilder vid sidan för inspiration.






Bounce är genier på vad de gör och det var svinkul att jobba med dem. Det närmsta de kom till att få göra en film var The Last Bounce som dokumenterade deras sista show som grupp.






Rösta på mig

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Follow on Bloglovin

Ingen har kommenterat än bli den första!

Concept Art: P

Teckningar
Bara en vag idé till en film jag är sugen på att göra just nu... och när jag sitter och filar på vaga idéer brukar jag göra lite skisser och sånt bara för att samla ihop lite inspiration för mig själv. Så den här gjorde jag idag:

60-tal






Rösta på mig

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Follow on Bloglovin

Ingen har kommenterat än bli den första!

Själviskt porträtt

Teckningar
Jag har hört konstiga historier om att innan jag föddes så var arbetsnamnen på mamma och pappas sladdbarn så pass illa att jag hade passat in som gäst hos Jerry Springer. Finns det programmet fortfarande eller var det en daterad referens? Skitsamma. Ett av namnförslagen, ett av de bättre, var tydligen Konrad. Ganska coolt på ett "som hämtat ur Lilla Fridolf"-sätt. Så pass coolt att jag använde det själv till filmen Kung Konrad.

Sen var det min favorit: Kermit. Ja, vilket barn skulle inte vilja växa upp under 80-talet och heta Kermit? Skulle bli slagen gul och blå (vilket blir grönt när man blandar) varenda rast i skolan med det namnet. Nu tror jag att det skulle vara skönt att heta det. Jag skulle älska att se det i eftertexterna på någon film: "Manus - Kermit Widmark". Snyggt. Eller "fräscht" som Stockholmsreklamare säger.

 

Jag är dessutom ett sjukt stort fan av Mupparna vilket står i kontrast till mina föräldrar. Kan inte minnas att farsan gillade det och morsan kallar stort sett allt hon inte gillar för "mupp". (Så varför "Kermit"!?) Själv sitter jag just nu med en Kermit-docka bredvid datorn och plöjer igenom nåt avsnitt av The Muppet Show - The Complete Second Series på DVD varje morgon innan jag går och lägger mig.

 

Jag är dock rätt så övertygad om att hela Kermit-historien är något som min pappa hittade på. Sån var han.

 

Men det blev Janne. Eller rättare sagt Jan-Gunnar som någon sorts kompensation för att nästan ha valt ett riktigt namn. Pappa hette Rolf-Gunnar så Gunnar skulle väl hursomhelst klämts in på ett eller annat sätt. (Kermit-Gunnar?)

 

Nä, det var inte förrän min mamma såg mig för första gången som hon visste att det skulle bli just ”Janne”. Tydligen hade hon sagt ”Han ser precis ut som en Janne!”. Jag gissar att pappa trodde hon menade hans bror Jan men det hade ju varit charmigt. Nä, den Janne jag påminde mamma om var nån fullgubbe i Finland som alltid satt på en bänk och söp när hon var yngre. Sån är hon.

 

 

 

 

Rösta på mig

 

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , ,
,

Follow on Bloglovin

Ingen har kommenterat än bli den första!

Har man ingen inspiration så får man sno den.

Teckningar



Snor skamlöst motiv från Ida Sundquvists sköna foton och tror att jag kommer undan med det eftersom hon, liksom jag, är en Håknäs-tjej. Kolla gärna in hennes sida där ni kan hitta några bilder och tid och plats för hennes nästa vernissage. Men sidan är lite NSFW för er som av någon anledning kollar på min blogg istället för att rädda liv som läkare, lära barn att läsa ock stafa, ta hand om de äldre eller bråka med era kommunalråd.


Länk till Idas sida där jag snott bilden: Wet Circus.




Vänta... sa jag nyss att jag och Ida var Håknäs-tjejer?! Hon är ju för fan från grannbyn Öre! Phew! Tur jag upptäckte det misstaget! Svårt det där med att veta var bygränser går när man bor någonstans där sånt regleras efter var vargarna pissat in sina områden.




Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , ,

Follow on Bloglovin

Ingen har kommenterat än bli den första!

Fråga mig aldrig om att göra porträtt III

Teckningar

Från Trainspotting m.m.


När andra gör portätt av Elvis eller sin favoritdiktator håller jag mig till storheter som Ewen Bremner.

Och när jag gör porträtt så är jag mer intresserad av att föra ihop två färger som inte tycker om varandra än att faktiskt återge vem jag gör porträttet av.



Be mig aldrig att göra porträtt
Fler portätt som ingen bett om.





Rösta på mig


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Follow on Bloglovin

Ingen har kommenterat än bli den första!

Målinriktad femteklassare

Teckningar
...skulle det varit en teckning jag gjorde av en alla dessa lärare min klass betade av under mellanstadiet. Jag gjorde den lite för mig själv men när en klasskompis såg den så sattes den genast upp på väggen. När läraren (som av någon korkad anledning lämnat oss ensamma en stund) kom tillbaka till klassrummet så gick hon fram till katedern, tittade upp och såg bilden uppsatt längst bak i klassrummet. Hon vände och gick ut igen utan att säga ett ord. Och utan att någonsin komma tillbaka.

Jag lovar, det var ingen JÄTTE hemsk bild... Bara hennes ansikte. Med fula tänder. Och horn i pannan. Den var inte särskilt lik henne förutom att frisyren, en spikrakt klippt page, stämde överens. För tydlighetens skull hade jag skrivit hennes namn på bilden.

Ja, jag kan tycka synd om henne nu men ärligt talat bara för att jag inte minns varför ingen gillade henne. För hon var helt enkelt inte omtyckt. Om man säger så här: tillochmed min väna mamma tyckte hon var en bitch och när det blev rektorssnack om saken efteråt tog hon inte bara mitt parti - hon satte upp bilden på kylskåpet hemma och där har den hängt ända sen dess...

...fram till för en månad sen då hon skaffa nytt kylskåp. Och nu kan vi inte hitta bild-fan.




Målinriktad...
...vapenvägrare.
...skådis.
...jävla roastare.
...producentjävel.
...dumjävel.
...jävla tonåring.
...ungjävel.







Rösta på mig


Läs även andra bloggares åsikter om

Follow on Bloglovin

Ingen har kommenterat än bli den första!

T-shirt jag tecknade

Teckningar
...som bara finns i två ex. En har jag och den andra har Harrison Ford-wannabien på tröjan själv, Robert Lundmark som inte bara hade regi-kepsen på när han gjorde No Law 4000 - han hade cowboyhatten på i filmen också.



Den här gjorde jag stort sett på samma sätt som jag gjorde omslaget till Crystal Caravans Against the Rising Tide-omslag (som ni kan läsa om HÄR) så behöver jag inte gå in på detaljer utan helt enkalt visa er några av de lager jag tecknade (för hand på papper med allt från krita till bläck:



Den sista bilden ovanför så tecknade jag allt som jag ville ska ha lite skönare ljus. Eftersom jag tecknade varje ny bild på ljusbord på vitt papper så är det bara logiskt att jag tecknade det vita svart istället och sen ratade om det till vitt i Photoshop.

Märk väl att jag inte tagit bort några smulor från kritorna (vilket gjorde skannern sjukt skitig) då jag gillar när teckningar "smular" sig. Tar bort känslan av att en dator varit involverad på ett enkelt sätt (förutom det där med en skitig skanner då).

Men det blev inte lika coolt när bilden väl kom i tryck på t-shirten för då såg det ut som om man smulat chips över hela sig...

Texten "Space Mahoney" (Roberts karaktär i filmen) gjorde jag på samma sätt:


Jag gjorde t-shirten helt spontant och hade bara tänkt göra den i ett ex men sen visade det sig att jag skulle träffa "Robar" vilket inte händer så ofta längre när han... har skaffat liv. S-v-i-k-a-r-e.



UPPDATERING:
Tröjan går nu att köpa!
KLICKA HÄR FÖR INFO



Andra blogginlägg om No Law 4000:
Janne Fantastic - Gamla Bildmanus: No Law 4000
Målinriktad producentjävel.


Rösta på mig

bloglovin


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Follow on Bloglovin

Ingen har kommenterat än bli den första!

Concept Art: serietidning II

Teckningar
Lite mer tester jag gjort på samma film/serie jag snackade om i Concept Art: Serietidning.

Tecknad för hand (papper och penna alltså) som concept art till filmen:




Tester till serien där jag egentligen bara skjutit lite från höften utan att tänka på någon större helhet (för så här spretigt tecknad får inte en serie vara). Jag gillar hur den första sidan oavsiktligt blev världens värsta iPod-reklam.

Nedbrytning av den tredje sidan - skiss, tuschad (i Photoshop) och den färdiga sidan:


Märk väl att om jag någon gång bestämmer mig för att göra serie av det här så kommer jag inte återanvända dom här sidorna. De är bara tester.









Rösta på mig


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,
,

Follow on Bloglovin

Ingen har kommenterat än bli den första!

Concept Art: serietidning

Teckningar

Gammal concept art till manuset när det var tänkt som film

Jag gillar egentligen inte ordet "serietidning" men att säga "grafisk novell" känns nog för främmande för de flesta. Enligt mig så är serietidning en tidning med serier som produceras i samma tempo (och därmed samma kvalité) som en såpopera på TV. Det betyder inte att det finns undantag där det blir bra, jag läser fortfarande en hel del serietidningar.

Tragiskt nog kan jag inte köpa bra serier i affärer då svenska distributörer har en rätt så sjuk målgrupp då det kommer till just serier. Man skulle kunna tro att det skulle vara en affärsidé att sälja dom till folk som läser såna men nej; målgruppen är farmor och farfar som köper nånting kul till sina barnbarn. Önskar att jag hittat på det där själv men tyvärr var det där något jag fick höra för dryga 10 år sedan då jag funderade på att ge ut en egen serietidning med en kompis. Men så vitt jag kan se i ICAs serietidningshylla så har inte ett skit hänt sen dess.

"Grafisk novell" är däremot seriernas svar på en långfilm - en längre historia med början, mitt och slut. Det betyder inte att det finns undantag där det blir skit. Precis som med långfilm. Och det är där mitt hjärta ligger.

Här är lite concept art på en serie jag nyligen skissat på. Jag kommer nog aldrig göra den - jag gjorde skisserna mest för att träna på mitt Photoshop-tecknande. Men det finns ett manus (skrivet som novellfilm) så jag använde det som inspirationskälla så jag slapp hitta på nya motiv hela tiden.

Jag värmde upp med att bara grovt testa lite stilar på samma motiv för att känna av vilken stil som passade tonen i storyn bäst - samt försöka hitta ett utseende på huvudkaraktären. Hon ska vara med i stort sett varenda bildruta så det kan ju vara en idé att hitta en look jag kan teckna i alla tänkbara vinklar...


Jag har ännu inte bestämt mig exakt för hur hon ska se ut.


Ett annat test jag gjorde var att göra scenografi digitalt för att se om det kunde anpassas till min teckningsstil. två av dom här har jag gjort för hand medan jag "fuskade" med den tredje. Kan ni se vilken?




En liten enkel nedbrytning av hur jag tecknar i Photoshop...
Först så skissar jag fram något GROVT för att hitta en form jag gillar. Jag försöker verkligen undvika att pilla i detaljer för jag kommer inte använda ett streck av den första skissen - bara dess form och layout.

Sen gör jag ett nytt lager ovanpå den grova skissen och gör en NY skiss på den där jag finslipar detaljer men bara LITE. Försöker mest lista ut var näsa och sånt ska sitta, placera kläder m.m.

Efter det: nytt lager igen och så kalkerar jag en ny teckning igen. Nu med alla detaljer jag behöver.

Om ni tycker att det låter omständigt så ska ni veta att det är sjukt mycket jobbigare upptäcka att man inte gillar layouten på en detaljerad bild och börja om från början än att teckan om en grov skiss. Jag vinner i tid, alltså.

Ja, sen är det bara att färglägga och bla bla bla.





Concept Art: serietidning II






Rösta på mig



Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,
, ,

Follow on Bloglovin

Ingen har kommenterat än bli den första!